Hela påvens katekes - Josef 2. Josef i frälsningshistorien

211124 Josef 2. Josef i frälsningshistorien

Förra veckan inledde vi en rad katekeser om Josef – det år vi ägnat honom är snart slut. Idag fortsätter vi denna vandring och stannar upp inför hans roll i frälsningshistorien.

Evangelierna säger att Jesus är “Josefs son” (Luk 3:23; 4:22; Joh 1:45; 6:42) och “snickarens son” (Matt 13:55; Mark 6:3). Evangelisterna Matteus och Lukas talar om Josefs roll när de berättar om Jesu barndom. Bägge sammanställer en “släkttavla” för att betona att Jesus verkligen har levt i historien. Matteus vänder sig framför allt till jude-kristna och utgår från Abraham för att nå fram till Josef, som beskrivs som ”Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus” (1:16). Lukas går i stället tillbaka till Adam efter att ha börjat med Jesus, som var ”son till Josef”, men tillägger ”menade man” (3:23). Bägge evangelisterna framställer alltså inte Josef som Jesu biologiske far men ändå helt och fullt som Jesu far. Genom honom förverkligar Jesus fullbordandet av förbundet och frälsningshistorien mellan Gud och människan. För Matteus börjar denna historia med Abraham, för Lukas börjar den med mänsklighetens begynnelse, det vill säga med Adam.

Evangelisten Matteus hjälper oss att förstå att Josefs gestalt kan förefalla marginell men i själva verket är en central pusselbit i frälsningshistorien. Josef är en av huvudpersonen och ändå ställer han sig aldrig mitt på scenen. Om vi tänker på att ”våra liv är hopflätade med och uppburna av vanliga människor – oftast bortglömda – som inte nämns i tidningsrubrikerna […]. Oräkneliga fäder, mödrar, far- och morföräldrar och lärare visar våra barn, med vardagens gester, hur man möter och övervinner en kris genom att anpassa sina vanor, höja blicken och stimulera bönen. Oräkneliga människor ägnar bön, uppoffringar och förbön åt andras väl” (apostoliska brevet Patris corde 1). I Josef, vardagens diskreta människa i det fördolda, kan alla finna en förebedjare, ett stöd och en ledare i svåra stunder. Han påminner oss om att alla de som förefaller fördolda eller tycks stå i bakgrunden i själva verket är ojämförliga huvudpersoner i frälsningshistorien. Världen behöver dessa män och kvinnor: män och kvinnor i bakgrunden som ändå bär upp vårt liv, allas vårt liv, med sin bön, sin förebild, sin undervisning, och så ger oss stöd längs livets väg.

I Lukasevangeliet framstår Josef som den som beskyddar Jesus och Maria. Därför är han också “kyrkans beskyddare”. Han har beskyddat Jesus och Maria, och nu när han är i himlen fortsätter han att beskydda, men i det här fallet kyrkan; för kyrkan är Kristi kropps förlängning i historien, och på samma gång hänger kyrkans moderskap samman med Marias moderskap. Josef fortsätter att beskydda kyrkan – glöm inte detta: idag beskyddar Josef kyrkan – och fortsätter så att beskydda barnet och dess moder” (ibid., 5). Denna sida av Josefs beskydd är det stora svaret på berättelsen i Första Mosebok. När Gud frågar Kain var Abel är, svarar denne: “Skall jag ta hand om min bror?” (4:9. Med sitt liv tycks Josef vilja säga oss att vi alltid är kallade att ta hand om våra bröder, att beskydda dem vi har i vår närhet, som Herren anförtrott oss i livets olika omständigheter.  

Ett samhälle som vårt, som har beskrivits som “flytande”, finner i Josefs historia en viktig ledtråd om hur viktiga mänskliga band är. Evangeliet berättar om Jesu släkttavla, inte bara av teologiska skäl, utan också för att för var och en av oss hänger vårt liv ihop med de som gått före oss och som åtföljer oss. När Guds son kom till världen valde han att göra det genom mänskliga band, genom historien: han steg inte ned i världen på ett magiskt sätt. Han gick historiens väg, som alla vi andra.

Kära bröder och systrar, jag tänker på alla dem som har svårt att finna betydelsefulla relationer i sitt liv, och som just därför har det jobbigt, känner sig ensamma och saknar kraft och mod att gå vidare. Jag tänkte avsluta med en bön som kan hjälpa dem att finna en bundsförvant, en vän och ett stöd. Helige Josef,

Du som beskyddade bandet mellan Maria och Josef,

Hjälp oss att måna om banden i våra liv.

Låt ingen få erfara den känsla av övergivenhet

som kommer av ensamhet.

Låt var och en försonas med sin egen historia,

och med historien hos dem så gått före,

och låt var och en se begångna misstag

som en väg för Försynen

där det onda inte fått sista ordet.

Visa dig som en vän för dem som har det mest mödosamt.

Så som du bar upp Maria och Josef i svåra stunder,

bär så också oss på vår vandring. Amen.