Påven om Cypern: ”En pärla med ett rikt och brokigt ljus”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Vid slutet av påven Franciskus första dag i Cypern ägde det sedvanlig mötet med landets statschef och samhällets civila och religiösa myndigheter rum. Presidenten Nicos Anastasiades, som har varlit landets president sedan 2013 tog emot påven i presidentpalatset i Nicosia, där 125 personer väntade på att välkomna påven.

 I sitt tal uttryckte påven sin tacksamhet över att vara där, som ”pilgrim i ett geografiskt litet land, men historiskt stort”.

Påven kallade Cypern ”Europas östra port och Mellanösterns västra port - En öppen dörr, en hamn som förenar - ett vägskäl mellan civilisationer, med en medfödd kallelse att mötas, som gynnas av det cypriotiska folkets välkomnande karaktär.”

Evangeliets inkulturering  

Vidare talade påven om hur ”saligprisningarna är kristendomens eviga stadga. När de levts ut blir evangeliet ständigt ungt och fyller samhället med nytt hopp. Saligprisningarna är kompassen som på varje breddgrad anger de vägar som kristna måste ta i livets resa.”

Påven noterade hur evangeliets inkulturering började på ”denna plats, där Europa och öst möts”, och han beskrev hur rörd han är av att som pilgrim följa i ”de stora missionärernas fotspår, särskilt de heliga Paulus, Barnabas och Markus.”

En pärla med brokigt ljus

Påven beskrev Cyperns skönhet som en pärla, som tagit form och fått sin lyster med tiden, av ”de kulturer som under århundradena har mötts och blandats här. Även idag är Cyperns ljus rikt brokigt.” Och hans tankar gick till de många migranterna ”procentuellt sett mer än något annat land i Europeiska unionen”:

”Att bevara helhetens mångfärgade och mångfacetterade skönhet är ingen lätt sak. Som i formandet av en pärla tar det tid och tålamod; det kräver en bred vision som omfattar en mängd olika kulturer och ser på framtiden med långsiktighet. Jag tänker på vikten av att skydda och stödja alla medlemmar i samhället, särskilt de som statistiskt sett är en minoritet.”

Katolska kyrkans erkännande

Påven nämnde här även den katolska kyrkan ”som skulle dra nytta av ett lämpligt institutionellt erkännande, så att de bidrag den ger till samhället genom sin verksamhet, särskilt med sitt utbildnings- och välgörenhetsarbete, kan definieras tydligt ur juridisk synvinkel.”

Bekämpa korruption

”En pärla utvecklar sin skönhet i svåra situationer”, sa påven vidare och beskrev hur det är ”när ostronet "lider" efter att ha upplevt ett oväntat hot, som till exempel ett sandkorn som irriterar det, som det reagerar för att skydda sig själv, genom att assimilera det som skadade den: den omsluter den främmande kroppen som äventyrar den och gör den till något vackert: en pärla.”

Cyperns pärla har förmörkats av pandemin, sa han och beskrev svårigheterna med uteblivna besökare som har förvärrat effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen. Påven uppmanade till att bekämpa korruption och allt som kränker personers värdighet, som till exempel människohandelns gissel.

Dialog

Påven sa att han ber för Cyperns fred och att syskonskapet ska återställas efter de senaste decenniernas sår.

”Fredens väg, som försonar konflikter och återskapar syskonskapet, har ett enda ord som vägvisare. Det ordet är dialog. Vi måste hjälpa varandra att tro på dialogens tålmodiga och anspråkslösa kraft, på basis av saligprisningarna. Vi vet att det inte är en lätt väg; den är lång och vindlande, men det finns inget annat sätt att uppnå försoning.”

Påven nämnde ett initiativ som Sveriges ambassad i Cypern driver för att främja dialogen mellan olika religiösa ledare. Initiativet går under namnet Religious Track of the Cyprus Peace Project, och påven beskrev det som en ett konkret tecken på att stärka hoppet och öppenhet för uppriktiga diskussioner.

”Och när man frestas att ge efter för missmod, bör man tänka på kommande generationer, som längtar efter att ärva en värld av fred, samarbete och sammanhållning, inte en som är fördärvad av ständiga rivaliteter och förgiftad av olösta dispyter. För detta är dialogen nödvändig, för att undvika att misstänksamhet och förbittring växer.”

Vidare gick påvens tankar till Medelhavet, som ”nu tyvärr är en plats för konflikter och humanitära tragedier. I sin djupa skönhet är det mare nostrum, havet som tillhör alla de folk som gränsar till det, för att förenas, inte delas. Cypern är, som ett geografiskt, historiskt, kulturellt och religiöst vägskäl, i en position att vara en fredsmäklare. Må landet vara en verkstad för fred i Medelhavet.”

Mod - inte murar

Avslutningsvis uppmanade påven till daglig beslutsamhet:

”Den europeiska kontinenten behöver försoning och enhet; det krävs mod och entusiasm för att fortsätta framåt. De kommer inte att vara rädslans murar och de nationalistiska intressenas veton som säkerställer dess framsteg, inte heller kommer en ekonomisk återhämtning ensam att tjäna till att garantera Europas säkerhet och stabilitet.”

Cypern har historiskt varit en plats för möte och välkomnande: ”Inte bara i kristendomens historia, där Cypern var kontinentens "språngbräda", utan också för uppbyggandet av ett samhälle som fann sin rikedom i integrationen. Må denna anda och denna förmåga att se bortom sina egna gränser, göra det möjligt att återupptäcka det förlorade skinande ljuset… Må Gud välsigne Cypern!”