Påven till Cyperns katolska präster och ordensfolk: Kyrkan vill inte göra alla likadana

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven landade i Cypern torsdag eftermiddag den 2 december och har så inlett sin trettiofemte internationella apostoliska resa. Efter den officiella välkomstceremonien på flygplatsen Lanarca, där han togs emot av landets president och det latinska patriarkatet i Jerusalems patriark Pierbattista Pizzaballa, tog sig påven till den maronitiska katedralen tillägnad Vår Fru av nåden i huvudstaden Nicosia. I katedralen, som är säte för Cyperns eparki, togs påven emot av landets katolska präster, ordensfolk, diakoner, kateketer, föreningar och rörelser. Den maronitiska patriarken av Antiochia och hela Orienten kardinal Bechara Boutros al-Rahi höll ett välkomsttal och efter vittnesbörd från två ordenssystrar och läsning ur Apostlagärningarna 13:1-4 talade påven.

I aposteln Barnabas fotspår

Han inledde med att tacka alla för tjänsten de alla utför i landet, och särskilt ordenssystrarna för deras undervisningsarbete med inriktning på brobygge. Påven uttryckte glädje över att besöka detta land och vandra som pilgrim i aposteln Barnabas fotspår, Barnabas, som han sa var barn av detta folk, som älskade Jesus och var evangeliets orädde förkunnare och som "manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren" (Apg 11:23). ”Jag kommer med samma önskan – sa påven – att se Guds nåd verka i kyrkan och i ert land och för att glädja mig med er över de under som Herren gör och för att uppmana er att alltid hålla ut och aldrig någonsin tröttna eller avskräckas”. Han vände sig till den maronitiska kyrkan som han sa genom historien har utstått många prövningar och uttryckte oro för krisen i Libanon och tackade för Cyperns insatser för det libanesiska folket. Sedan tackade påven den latinska kyrkan i landet som idag tack vare migranter är en mötesplats för olika folk och kulturer.

Tålamod och broderskap

I reflektioner över landets skyddspatron Barnabas talade påven om betydelsen av tålamod och broderskap.

Påven betonade att det är nödvändigt att återigen förkunna evangeliet med tålamod, särskilt för de nya generationerna och han bad biskoparna om att söka Gud i bönen, prästerna i mötet och bröderna och systrarna av andra kristna konfessioner med respekt och omtanke. Han vände sig sedan till prästerna och bad dem att alltid ha tålamod med de troende och vara redo att uppmuntra dem och vara outtröttliga tjänare av Guds förlåtelse och barmhärtighet: "var aldrig stränga domare, utan alltid kärleksfulla fäder". “Kyrkan vill inte göra alla likadana utan vill med tålamod integrera - det är detta som vi genom Guds nåd vill uppnå med den synodala vägen”.

Broderskapet mellan apostlarna Barnabas och Paulus, sa påven, påminner om Jesu mission att ta på sig vår sårade mänsklighet. Han underströk behovet av en broderlig kyrka för en broderlig värld och uttryckte uppskattning för den kyrkliga mångfald som finns i Cypern och uppmanade till att inte se olikhet som ett hot. ”Med ert broderskap kan ni påminna alla och hela Europa om att man för att bygga en framtid värdig människan måste arbeta tillsammans, övervinna splittringar, bryta murar och odla drömmen om enhet. Vi måste välkomna och integrera, vandra tillsammans och alla vara bröder och systrar!”