Påven firar Guds Moder: ”Det nya året börjar i moderns tecken”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
När påven firade mässan i Peterskyrkan på årets första dag stod Jungfru Maria som modell för mödrars förmåga att konfrontera prövningar och svårigheter, i den smärtsamma kollisionen mellan förväntningar och verklighet, genom att inte utåt agera och tappa modet utan se en mening i händelserna och förstå sammanhangen.
Julkrubbans elände och ödslighet
Påven inledde sin predikan med att reflektera över hur julkrubban som vi begrundar med ömhet och värme, för Jungfru Maria var en svår prövning. Hon var tvungen att placera den Högstes Son i en krubba efter födseln.
”Vad är svårare för en mamma än att se sitt barn lida elände? Det gör en mamma nedstämd. Man kan inte klandra Maria om hon hade klagat över all den oväntade ödsligheten. Men hon tappar inte modet. Hon beklagar sig inte, utan förblir tyst och väljer en annan attityd: " Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det." (Luk 2:19).
Marias mogna tro
Dessa ord ur Lukasevangeliet lade påven som bas för sin fortsatta reflektion. Att ”ta det till sitt hjärta” och ”begrunda det”.
Påven förklarade hur herdarna och folket reagerar med förundran och förvåning, medan Maria är mer tystlåten.
”Marias begrundande attityd är ett uttryck för en mogen tro. Inte en nyfödd tro, utan en fruktbar tro – för andlig fruktbarhet genomgår prövningar. Efter Nasarets tystnad och de triumferande löften som hon fick av ängeln, befinner sig Maria nu i Betlehems mörka stall. Men det är där hon ger Gud till världen. Och medan andra, inför krubbans misär, skulle ha blivit fulla av förtvivlan, blev hon inte det: hon tar det till sitt hjärta och begrundar det.”
När oväntade saker inträffar
Påven noterade vidare att Guds Moder lär oss att ha denna attityd, ”att ta det till sitt hjärta och begrunda”, när vi befinner oss i våra eländiga krubbor, när oväntade saker inträffar som en blixt från en klar himmel, i den smärtsam kollisionen mellan förväntningar och verklighet:
”Idag lär Guds Moder oss att dra nytta av denna kollision. Hon visar oss att det är nödvändigt, att det är på den smala vägen som man når målet. Utan korset ingen uppståndelse. Det är som en smärtsam förlossning, som ger liv åt en mer mogen tro.”
Att ta det till sitt hjärta
Att ta det till sitt hjärta, förklarade påven Fanciskus, är att inte låta sig splittras. Att inte avvisa det som händer. Att ta allt som du har sett och hört till ditt hjärta.
”Vackra saker, som det ängeln sa till henne och herdarna. Men också det svåra att acceptera: faran med att vara gravid före äktenskapet, det ödsliga trånga stallet där hon födde. Detta är vad Maria gör: hon väljer inte, utan bevarar. Välkomnar istället för att försöka kamouflera och täcka över livet.”
Att begrunda
Jungfru Marias andra attityd är ”att begrunda”. ”Verbet som används av evangeliet belyser hur saker är sammanflätade”, sa påven. ”Maria jämför olika upplevelser och hittar de dolda trådar som binder dem samman”:
”I sitt hjärta, i sin bön, utför hon detta extraordinära verk: hon binder samman det vackra med det svåra. Hon håller dem inte åtskilda utan förenar dem. Och så förstår hon hela meningen, Guds perspektiv. I sitt moderliga hjärta förstår hon att Guds härlighet går genom ödmjukhet; hon välkomnar frälsningsplanen, för vilken Gud var tvungen att ligga i en krubba. Hon ser det svaga och lilla gudomliga barnet och välkomnar det underbara i gudomlig sammanvävning mellan storhet och litenhet.”
Mödrarnas förmåga
Påven betonade att denna förmågan att övervinna spänningar genom att sammanfläta, att ta det till hjärtat och begrunda, tillhör mödrarna.
”Det är så många mammor omfamnar sina barns situationer. Med en konkret blick, som inte är avskräckt, eller förlamad inför problem, utan placerar dem på en bredare horisont. Vi ser det hos mödrar som tar hand om ett sjukt eller oroligt barn. Så mycket kärlek i deras ögon, som samtidigt som de gråter ingjuter hopp! Deras är en medveten blick, utan illusioner, men bortom smärta och problem erbjuder den ett bredare perspektiv, präglat av omsorg, av kärlek som ger hopp. Det här är vad mammor gör: de vet hur man övervinner hinder och konflikter, de vet hur man skapar fred. På så sätt lyckas de omvandla motgångar till möjligheter för pånyttfödelse och mognad. De gör det för att de vet hur man beskyddar och håller ihop livets trådar. Vi behöver personer som kan väva samman till enhet, i motsats till alltför många taggtrådarna av splittringar.”
Skydda mödrarna!
Det nya året börjar i moderns tecken, sa påven avslutningsvis:
”Mödrar, kvinnor ser på världen inte för att utnyttja den, utan för att ge liv: de ser med hjärtat som förenar drömmar och det konkreta, de undviker den aseptiska pragmatism och det abstrakta. Låt oss, medan mödrar ger liv och kvinnor bevarar världen, alla arbeta för att främja mödrar och kvinnor. Det finns så mycket våld mot kvinnor! Nu räcker det! Att såra en kvinna är att gå mot Gud, som blev människa genom en kvinna.”
Påven anförtrodde mänskligheten och kyrkan till Jungfru Marias beskydd.
”Må hon hjälpa oss att ta att till hjärtat och begrunda det, utan rädsla för prövningar, i den glada förvissningen om att Herren är trofast och vet hur man förvandlar kors till uppståndelse. Låt oss även idag åkalla henne som Guds folk gjorde i Efesos, och upprepa tre gånger hennes titel som Guds moder: "Heliga Guds Moder, Heliga Guds Moder, Heliga Guds Moder!".”
