Världsmissionsdagen 2022. Påven: Låt oss vara modiga som de första kristna
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Kyrkan är av sin natur missionerande och dess identitet är evangelisation. Innan sin himmelsfärd befallde Jesus lärjungarna: ”ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. I budskapet inför Världsmissionsdagen 2022, som publicerades på Trettondagen och som kommer att firas söndagen den 23 oktober, reflekterar påven över lärjungarnas liv och mission och alla kristnas kallelse.
"Ni ska vittna om mig" (Apg 1:8)
Världsmissionsdagens tema är “Ni ska vittna om mig” (Apg 1:8) och påven skriver i budskapet att dessa ord uttrycker det som är centralt: Jesus säger att alla lärjungarna ska vara hans vittnen och att de ska vara det av nåd samt att kyrkan, Kristi lärjungars gemenskap, inte har en annan mission än just den att evangelisera världen genom att vittna om Kristus. Påven noterar att användningen av plural “ni ska vittna” handlar om att kyrkan ska vara en gemenskap.
Varje döpt person är kallad till mission i kyrkan och på kyrkans uppdrag: därför missionerar man tillsammans och inte individuellt, i gemenskap med församlingen och inte av eget initiativ.
Evangelisationen - djupt förbunden med kyrkan
Påven citerar helige Paulus VI:s ord i Evangelii nuntiandi: "evangelisationen är inte för någon ett individuellt och isolerat företag. Den är djupt förbunden med kyrkan” (60) och betonar att Jesus har sänt lärjungarna ut i världen inte bara för att missionera utan även, och framför allt, för att vittna om Kristus.
Kristi missionärer har inte sänts för att förkunna sig själva och visa upp sina egenskaper, färdigheter eller ledarförmågor. De har däremot den högsta äran att i ord och handlingar tjäna Kristus genom att, som de första apostlarna, med glädje och uppriktighet förkunna det glada budskapet om hans frälsning.
Påven skriver att helige Paulus VI:s ord fortfarande är aktuella: ”Den moderna människan lyssnar hellre till vittnen än till lärare, och om hon lyssnar till lärare så är det därför att de är vittnen” (41).
I evangeliseringen går därför exemplet på kristet liv och Kristi förkunnelse samman. Det ena behöver det andra. De är två lungor som varje gemenskap bör andas med för att vara missionerande. Detta fullständiga, sammanhängande och glädjefulla vittnesbörd om Kristus får säkerligen en attraktionskraft för kyrkans tillväxt även under tvåtusentalet. Jag uppmanar därför alla att återuppta de första kristnas mod, uppriktighet och parresi för att vittna om Kristus i ord, handling och i alla livsmiljöer.
Missionen som anförtros lärjungarna är universell säger påven och preciserar att de inte sändes för att prosyletera utan för att förkunna – kristna proselyterar inte. På grund av förföljelsen i Jerusalem spred sig de första kristna och vittnade om Kristus överallt, skriver påven och fortsätter:
Något liknande sker ännu i vår tid. På grund av religiös förföljelse och situationer av krig och våld, tvingas många kristna att fly från sina hem till andra länder. Vi är tacksamma för att dessa bröder och systrar inte stänger in sig i lidande utan vittnar om Kristus och Guds kärlek i länder som tar emot dem.
"till jordens yttersta gräns"
Att gå ut “till jordens yttersta gräns”, skriver påven, gäller Jesu lärjungar i alla tider:
Kristi kyrka var, är och ska alltid “gå ut” till nya geografiska, sociala och existentiella horisonter, mot platser och mänskliga sammanhang i den “yttersta gränsen” för att vittna om Kristus och hans kärlek till alla män och kvinnor, kulturer och sociala ställningar. På detta sätt blir missionen alltid även 'missio ad gentes', som Andra Vatikankonciliet har lärt oss, för att kyrkan bör alltid gå längre, utanför sina egna gränser, för att vittna för alla om Kristi kärlek.
"ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er"
Inför ett så stort ansvar lovar Jesus de sina att de ska få kraft av den Heliga Anden, påminner påven. Utan Helig Ande kan ingen kristen fullt ut vittna om Kristus:
Så varje Kristi lärjunge som missionerar är kallad att erkänna den grundläggande betydelsen av den Heliga Andens verkan och leva med Honom i vardagen och att ständigt ta kraft och inspireras av Honom. Låt oss just när vi känner oss trötta, omotiverade och förvirrade komma ihåg att ta tillflykt till den Heliga Anden i bönen, som – vill jag än en gång understryka – har en grundläggande roll i det missionerande livet.
