Påvens budskap inför Världsdagen för de fattiga: Krig - främsta orsaken till fattigdom
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
”Återigen en hälsosam provokation för att hjälpa oss att reflektera över vår livsstil och över de många former av fattigdom som råder i denna tid”. Det skriver påven Franciskus inledningsvis i sitt långa budskap inför den sjätte Världsdagen för de fattiga, där han betonar att krig är en av vår tids främsta orsaker till fattigdom. Budskapets titel är ”Jesu Kristi blev fattig för er skull” (jfr 2 Kor 8:9) och påven förklarar att aposteln Paulus vände sig till de första kristna i Korinth med dessa ord för att ge en grund till deras solidaritet med sina behövande bröder och systrar.
Påven skriver att konflikten i Ukraina som nu pågår sedan över hundra dagar, lades till i raden av de regionala krig som under de senaste åren orsakar död och förstörelse, men visar sig vara mer komplicerad på grund av en supermakts direkta ingripande.
Krig skapar fattigdom
Krig drabbar försvarslösa personer och de svagaste och skapar fattigdom, understryker påven, och ju längre tid de pågår desto allvarliga blir konsekvenserna. Folken som de senaste åren tar emot miljontals flyktingar från Mellanöstern, Afrika och nu Ukraina, förklarar påven, har allt svårare att ge kontinuitet åt biståndet och börjar känna tyngden av en situation som går utöver en nödsituation.
Han påminner om att solidaritet handlar om att dela mig sig efter sin förmåga till dem som inte har något alls: ju mer känslan av gemenskap som en livsstil växer, desto mer solidaritet utvecklas.
Inte retorik, utan handling
Man för inte retorik inför de fattiga, betonar påven, utan vi kavlar upp ärmarna och handlar och att det handlar om att som kristna omsätta tron i handling genom nästankärlek, tro och hopp och hålla värdena av frihet, ansvar, broderskap och solidaritet levande.
Påven varnar alltså för likgiltighet inför de fattiga och för att ge pengar ett så stort fokus att blicken blir suddig: inget är skadligare för en kristen eller en gemenskap än att bli bländade av rikedom. Därför, förklarar påven, är det inte fråga om att ha ett "välfärdsbeteende" mot de fattiga, utan om en uppriktig och generös uppmärksamhet som gör att vi kan närma oss en fattig person som en bror eller syster.
Det finns en paradox som idag liksom förr är svår att acceptera, eftersom den krockar med mänsklig logik: det finns en fattigdom som skapar rikedom, skriver påven och betonar att vi inte finns i världen för att överleva, utan för att alla ska tillåtas ha ett värdigt och lyckligt liv.
Jesu fattigdom
Jesus själv visar att det finns en fattigdom som förödmjukar och dödar och att det finns en annan, Jesu fattigdom, som befriar och ger frid, betonar påven. Fattigdomen som befriar handlar om att på ett ansvarsfullt val fokusera på det väsentliga, skriver han och förklarar att möta de fattiga gör att vi kan sätta stopp för inkonsekvent oro och rädsla och att uppnå det som verkligen betyder något i livet och som ingen kan ta ifrån oss: sann och villkorslös kärlek. De fattiga är hjälper därför oss, innan de är föremål för vår allmosa, att befrias från rastlöshetens och ytlighetens snaror, betonar påven.