Påven: Klimatförändringar hanteras genom att minska utsläppen

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Vilken värld vill vi själva leva i och lämna över till dem som kommer efter oss? Kring denna fråga kretsar påven Franciskus budskap till deltagarna i konferensen som organiseras av påvliga vetenskapsakademien i Vatikanen 13-14 juli på temat “Resilience of People and Ecosystems under Climate Stress” om en utveckling av folkens och ekosystemens motståndskraft i klimatförändringarna.

I budskapet betonar påven att klimatförändringarna har lett till en nödsituation även utanför samhällets marginaler och slår mot den mänskliga familjen, "särskilt de fattiga och dem som bor i världens ekonomiska periferi".

Minska utsläpp

Påven påminner om att vi idag står inför två utmaningar: att “minska klimatrisker, genom att minska utsläpp” och att hjälpa personer “att anpassa sig till klimatförändringarna”.

Vården av vårt gemensamma hem är bortsett från klimatförändringar ”en moralisk skyldighet för alla män och kvinnor som Guds barn”. Dessa utmaningar kräver att vi tänker på ett flerdimensionellt tillvägagångssätt för att skydda både individer och vår planet, understryker han.

Vägen mot en ekologisk omvändelse

För att ta hand om vårt gemensamma hem behövs en ”ekologisk omvändelse” skriver påven, och att denna kräver en mentalitetsförändring och ett engagemang för att arbeta för människors och ekosystems motståndskraft. Denna omvändelse förutsätter framför allt en känsla av “tacksamhet” för Guds skapelse, att vi är enade i en ”universell gemenskap” mellan oss och resten av alla världens skapelser och även att vi ”tar itu med miljöproblem, inte som isolerade individer, utan i solidaritet som gemenskap".

De mest utvecklade länderna bör vara förebilder

För att finna konkreta lösningar på de ökande problemen är det nödvändigt med ”modiga, samarbetande och framåtblickande insatser mellan religiösa, politiska, sociala och kulturella ledare på lokal, nationell och internationell nivå". Påven tänker i synnerhet på den roll som "de ekonomiskt mer gynnade nationerna kan spela för att minska sina utsläpp" och tillhandahålla finansiellt och tekniskt bistånd, så att de mindre välmående områdena i världen kan följa deras exempel.

Påven understryker i sitt budskap att det är grundläggande med “tillgång till ren energi och dricksvatten, stöd till jordbrukare i hela världen så att de övergår till ett motståndskraftigt jordbruk” samt “hållbara utvecklingsvägar och måttfull livsstil" för att bevara världens naturresurser och hälsovård för de fattigaste och mest utsatta.

Allt hör samman

Påven uttrycker sedan farhågor, först och främst vad gäller “förlusten av biologisk mångfald och de många krig som pågår i olika regioner i världen”, som har skadliga konsekvenser på människors överlevnad och välbefinnande, som problem med livsmedelsförsörjningen och ökande föroreningar. Dessa kriser visar,  tillsammans med klimatkrisen, att  “allt hör samman” och att det är grundläggande att främja den gemensamma goda ”för en äkta ekologisk omvändelse”. Påven påminner om han på grund av detta har godkänt Heliga stolens anslutning till FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Parisavtalet, i hopp om att “mänskligheten i början av det tjugoförsta århundradet kommer att bli ihågkommen för att beredvilligt ha axlat sitt djupa ansvar” (Påvens miljöencyklika Laudato si’ 165).