Vi behöver fred, kvinnor och unga – påven till hela världens religiösa ledare

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Efter sitt möte med biskopar och gudsvigda denna tredje och sista dag på den apostoliska resan i Kazakstan, 13-15 september 2022, åt påven Franciskus lunch under privata former i nuntiaturen och tog farväl av personalen, för att sedan återigen möta ledarna av världs- och naturreligioner vid avslutningen av kongressen, Congress of Leaders of World and Traditional Religions i Självständighetspalatset i landets huvudstad Nur-Sultan.

Efter uppläsning av kongressens slutdeklaration höll påven sitt tal där han uttrycker sitt hopp om att de tillsammans ska ”bygga en framtid i transcendens och broderskap, tillbedjan av den Högste” och ”vandra tillsammans på jorden som himlens barn, vävare av hopp och hantverkare av harmoni, budbärare av fred och enhet!”

Bekräfta religionens sanna och oumbärliga väsen

”Vi har vandrat tillsammans. Tack för att ni har kommit hit från olika delar av världen och tagit med er tros och kulturers rikedomar”, inleder påven och tackar för arbetet för fred och enhet och i synnerhet Kazakstans myndigheter som har anordnat denna kongress.

Påven påminner om att hans apostoliska resas tema är ”Fredens och enhetens budbärare” och att denna kongress i Kazakstan, som är den sjunde i raden och som hölls för första gången 2003, följer mönstret för det interreligiösa möte som helige Johannes Paulus II inbjöd till i Assisi 2002. Efter det som hände den 11 september 2001, var det nödvändigt att reagera och göra det tillsammans, mot ett utnyttjande av religionen för att underblåsa konflikter, betonar påven. ”Den pseudoreligiösa terrorismen skapar rädsla för religioner”, säger han och betonar att denna kongress är avgörande för att mötas igen och bekräfta religionens sanna och oumbärliga väsen. Han påminner även om att de i kongressens slutdeklaration betonar att ”extremism, radikalism, terrorism och alla andra incitament till hat, fientlighet, våld och krig, oavsett motiv eller mål, inte har något att göra med den autentiska religiösa andan och måste förkastas på ett så avgörande sätt som möjligt (jfr nr 5).

Påven talar om att det i Kazakstan finns ett sunt band mellan politik och trancendens i ”samexistens, som håller områdena åtskilda”. Påven betonar vikten av religionsfrihet och allas rättighet att stå i kontakt med det gudomliga.

Heliga stolens åtagande

”Därför tror den katolska kyrkan - som inte tröttnar på att förkunna varje persons okränkbara värdighet och som är ”skapad till Guds avbild” (jfr 1 Mos 1:26) - även på den mänskliga familjens enhet”, förklarar påven. Det är också därför som den Heliga stolen, särskilt genom dikasteriet för interreligiös dialog, har deltagit aktivt i kongressen och vill fortsätta så på den interreligiösa dialogens och fredens väg, förklarar han.

Människans verkliga behov

Genom att påminna om helige Johannes Paulus II:s ord vid sin apostoliska resa i Kazakstan för precis tjugoett år sedan - ”alla kyrkans vägar leder till människan” och människan är ”kyrkans väg” – lägger påven till att människan även är alla religioners väg. Det handlar om att se till ”människans goda, mer än till strategiska och ekonomiska mål och nationella energimässiga och militära intressen”, betonar påven och talar om de unga generationernas framtid och om människans verkliga behov.

Vad gäller trancendens och broderskap, säger påven: ”Det är vackert att miljontals män och kvinnor varje dag samlas i bön på oräkneliga platser för tillbedjan. Det är den dolda kraften som för världen framåt”. Man kan inte tro på ”Skaparen utan att älska hans skapelser”, betonar han.

Fred

Påven talade här om behovet av fred och understryker att varje konflikt har en ”dominoeffekt” och skadar internationella relationer. Han preciserar genom att citera Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudium et spes (78),  att fred inte enbart är “frånvaro av krig och kan heller inte inskränkas till att bara upprätthålla balansen mellan makter som står emot varandra. Fred kan heller inte växa ur diktatur”, utan ur “rättfärdighetens verk” (Jes 32:17). ”Vi som tror på allas skapare måste stå i första ledet när det gäller att sprida fredlig samexistens. – säger påven - Vi måste vittna, predika och bönfalla om den. Därför uppmanar slutdeklarationen världens ledare att stoppa konflikter och blodsutgjutelser överallt och att överge aggressiv och destruktiv retorik. Vi ber er, i Guds namn och för mänsklighetens goda: överlåt er till fred, inte till rustning! Endast genom att tjäna freden kommer ert namn att förbli stort i historien.”

Kvinnor

Påven förklarar vidare att ”Om freden saknas beror det på att det saknas uppmärksamhet, ömhet och förmåga att skapa liv” och betonar vikten av att engagera kvinnor mer och skydda deras värdighet och status i samhället: ”Låt oss engagera oss för att de blir mer respekterade, erkända och inblandade”.

Unga

Det är sedan de unga som är dagens och morgondagens budbärare av fred och enhet, understryker påven. ”Dominans och exploatering, hamstring av resurser, nationalism, krig och ’inflytandezoner’ målar upp en gammal värld som unga förkastar och är stängd för deras drömmar och förhoppningar. På samma sätt tillhör en stel och kvävande religiositet inte framtiden, utan det förflutna. Om man tänker på de nya generationerna, har betydelsen av utbildning bekräftats här, vilket stärker ömsesidig acceptans och respektfull samexistens mellan religioner och kulturer. Låt oss ge de unga utbildningsmöjligheter, inte förstörelsevapen! Och låt oss lyssna på dem utan rädsla, för att låta oss ifrågasättas av dem. Framför allt, låt oss bygga en värld genom att tänka på dem!”

Påven hyllar avslutningsvis Kazakstan för att vara ett exempel på multireligiös och multikulturell samlevnad: Detta uppmanar alla att ”bygga en framtid i transcendens och broderskap, tillbedjan av den Högste” och ”vandra tillsammans på jorden som himlens barn, vävare av hopp och hantverkare av harmoni, budbärare av fred och enhet!”