Påvens fredsbön vid Colosseum: ”Krig är en skamlig kapitulation”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

På tisdagseftermiddagen höll påven Franciskus ett tal i samband med en interreligiöst fredsbön som ägde rum vid Colosseum i Rom. Det tre dagar långa fredsarrangemanget, organiserat av kommuniteten Sant'Egidio, vars tema, "Cry for Peace", hade samlat ledare för olika kristna samfund och andra religioner i en gemensam bön för fred i Ukraina och världen.

Påven tackade deltagarna i bönemötet för fred, som hade anslutit sig ”i samma anda av broderskap som inspirerade den första historiska sammankomsten som Johannes Paulus II inbjöd till i Assisi för trettiosex år sedan.”

Ångestfull vädjan

”I år har vår bön blivit en uppriktig vädjan, för idag har freden allvarligt kränkts, angripits och trampats på, och detta i Europa, på just den kontinent som under det senaste århundradet fick utstå fasorna från två världskrig. Tyvärr har krig sedan dess fortsatt att orsaka blodsutgjutelse och att utarma jorden. Men ändå är situationen som vi just nu upplever särskilt dramatisk.”

Påven vädjade till Gud att höra ”sina söners och döttrars ångestfyllda vädjan”.

Påven betonade hur ”fred är kärnan i religionerna, i deras heliga skrifter och deras undervisning”, med hur vädjan om fred ofta ”kvävs, inte bara av fientlig retorik utan också av likgiltighet.”

”Ändå kan man höra fredsvädjan stiga upp ur mödrarnas hjärtan; den är djupt etsad i flyktingarnas ansikten, i fördrivna familjer, sårade och döende. Och denna tysta vädjan stiger upp till himlen… Den uppmanar med rätta alla, först och främst regeringsledare, att lyssna, seriöst och respektfullt.”

Krig är en skamlig kapitulation

Påven Franciskus citerade sin encyklika Fratelli tutti: "Varje krig gör vår värld värre än den var tidigare. Krig är ett politiskt misslyckande för mänskligheten, en skamlig kapitulation, ett svidande nederlag inför ondskans krafter” (Fratelli Tutti, 261).

”Trots nittonhundratalets smärtsamma lärdomar, hör man än en gång talas om användningen av atomvapen”, uppmärksammade påven och påminde om att ”även efter Hiroshima och Nagasaki fortsätter kärnvapen att på ett felaktigt sätt produceras och testas.” Han manade därför alla troende och de olika religionernas ledare att inte låta sig infekteras av krigets perversa logik.

”Fred är Guds gåva… Låt oss inte falla i fällan att hata fienden. Låt oss återigen sätta freden i hjärtat av vår vision för framtiden, som det primära målet för vår personliga, sociala och politiska verksamhet på alla nivåer. Låt oss lindra konflikter med dialogens vapen.”

Fredsappell 1962

Och genom att citera påven Johannes XXIII påminde påven Franciskus om en allvarlig internationell kris, 1962, då även kärnvapenförintelse verkade vara nära förestående:

"Vi vädjar till alla regeringsledare att inte förbli döva för detta mänsklighetens rop. Gör allt som står i er makt för att skydda freden. De kan bespara världen från krigets fasor, vars fruktansvärda konsekvenser inte kan förutses... Att främja och arbeta för dialog på alla nivåer och i alla tider är en regel för visdom och försiktighet som lockar till sig himlens och jordens välsignelse” (Radiobudskap, 25 oktober 1962).

Lös konflikter utan våld

Denna fredsbön är tyvärr fortfarande aktuell och jag gör den till min, sa påven Franciskus. Vi är inte neutrala, utan fredens allierade, och vi åberopar rätten till fred, som allas rätt att man löser konflikter utan våld.

Under de senaste åren har broderliga relationer mellan religioner tagit avgörande steg framåt: "Systerreligioner för att hjälpa folk att vara bröder och systrar som lever i fred" (Meeting of Religions for Peace, 7 oktober 2021). Mer och mer känner vi att vi alla är bröder och systrar!

Fred, aldrig krig, i Guds namn

Påven Franciskus påminde om hur man för ett år sedan hade samlats i Kolosseum för att lansera en vädjan om att ”religioner inte kan användas för krig. Endast freden är helig och ingen får använda Guds namn för att driva terror och våld. Om ni ser krig omkring er, resignera inte! Folken vill ha fred.”

Avslutningsvis uppmanade påven till att aldrig ge upp inför krig. Låt oss odla försoningens frön. Låt oss höja vår vädjan om fred till himlen, återigen med Johannes XXIII:s ord: "Må alla folk samlas som bröder och systrar, och må den frid de så djupt önskar alltid blomstra och råda ibland dem" (Pacem i Terris, 171).