Angelus. Uthållighet är återspeglingen i världen av Guds kärlek
Översättning Katarina Agorelius
Vid Angelus på Världsdagen för de fattiga, den 13 november, reflekterade påven Franciskus över dagens evangelium, Luk 21:5-19, och betonade att uthållighet handlar om att varje dag uthålligt värna om 'det goda'. Här följer påvens ord i sin helhet.
Kära bröder och systrar, goddag!
Dagens evangelium tar oss till Jerusalem och den allra heligaste platsen: templet. Där, omkring Jesus, talar några personer om den storslagna byggnadens prakt och vackra ”fina sten” (Luk 21:5). Men Herren säger: “Allt detta som ni ser – det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner” (6). Sedan späder han på och förklarar hur nästan allt faller samman i historien: det kommer att komma revolutioner, och krig, jordbävningar och svält, pest och förföljelse (jfr 9-17). För att säga: vi får inte lita för mycket på jordiska verkligheter, som: passerar. Det är visa ord, men som dock kan ge oss lite bitterhet: mycket går redan dåligt, varför håller även Herren så negativa tal? I denna situation är det inte hans avsikt att vara negativ, utan en annan, nämligen att ge oss en dyrbar undervisning, det vill säga vägen ut ur all denna osäkerhet. Och vilken är utvägen?
Den ligger i ett ord som kanske förvånar oss. Kristus avslöjar den i den sista meningen i dagens evangelium: “Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv” (19). Uthålligheten. Vad är det? Ordet visar på något som är ”mycket strikt”; men på vilket sätt? Med sig själva, fast inte känna sig ha den förmågan? Nej. Med de andra och bli stränga och oflexibla? Inte det heller. Jesus ber om att vara “strikta”, lojala, beständiga i det som Han bär i hjärtat, i det som betyder något. För att det som verkligen betyder något, sammanfaller oftast inte med det som lockar vårt intresse: ofta ger vi, som folket i templet, prioritet till våra händers verk, till våra framgångar, till våra religiösa och civila traditioner och till våra heliga och sociala symboler. Det är viktiga saker, men de passerar och Jesus säger däremot att vi ska koncentrera oss på det som blir kvar, för att undvika att ägna livet åt att bygga något som sedan kommer att förstöras, som detta tempel, och glömma bort att bygga det som inte faller samman - bygga på hans ord, kärleken och det goda.
Detta är alltså vad uthållighet är: att varje dag bygga 'det goda'. Att hålla ut är att förbli konstant i det goda, speciellt när den omgivande verkligheten pressar på att göra något annat. Låt oss ta några exempel: jag vet att det är viktigt att be, men även jag, som alla andra, har alltid mycket att göra, så jag skjuter upp det. Jag ser också många listiga som utnyttjar situationer, som "dribblar" reglerna, och även jag slutar att följa dem och att vara uthållig i rättvisa och laglighet - se upp med detta! - eller så utför jag en tjänst i kyrkan, för gemenskapen och för de fattiga, men ser att många bara tänker på att roa sig på sin fritid och får lust att låta vara och göra som dem.
Att vara uthållig är däremot att bli kvar i det goda. Låt oss fråga oss: hur är det med min uthållighet? Är jag konstant eller lever jag i tro, rättvisa och nästankärlek som det kommer sig: om jag har lust ber jag, om det passar mig är jag korrekt, tillgänglig och hjälpsam, medan, om jag är missnöjd och om ingen tackar mig, slutar med det? Kort sagt, beror min bön och mitt tjänande på omständigheterna eller ett ståndaktigt hjärta i Herren? Om vi håller ut, påminner Jesus oss, har vi inget att vara rädda för, inte ens i ledsamma och hemska händelser eller inför det onda som vi ser omkring oss, för att vi förblir fasta i det goda. Dostoevskij skrev: ”Var inte rädda för människornas synder, älska människan även med hennes synd, för att denna återspegling av gudomlig kärlek är kulmen av kärlek på jorden” (reds övers Bröderna Karamazov,II,6,3g). Uthållighet är återspeglingen i världen av Guds kärlek, för att Guds kärlek är trogen, uthållig och förändras aldrig.
Må Vår Fru, Herrens tjänare som framhärdar i bön (jfr Apg 1:12), stärka vår beständighet.
