Påven: "Freden är möjlig mellan Kiev och Moskva"

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus har gett en intervju för den italienska dagstidningen La Stampa, som publicerades den 18 november 2022. Han talar om kriget i Ukraina, statssekretariatet och sin resa till Asti 19-20 november.

Världskrig

Påven reser till Asti för att träffa sin släkt, i samband med att kusinen Carla Rabezzana fyller 90 år. Första resdagen kommer att vara helt privat, medan påven söndagen den 20 november, på Kristus Konungens högtid, firar mässan med ortens församlingar. Journalisten Domenico Agasso undrar hur påven ser på faktumet att han och hans kusin var barn under Andra världskriget och att vi nu lever i det tredje. Påven svarar:

”Det är absurt. Och medvetenheten om att maktbegär och vapenhandel ligger bakom alla dessa tragedier orsakar särskild ilska och sorg. Man har berättat för mig att om det under ett år inte tillverkades och såldes vapen, skulle hungern i världen utrotas.”

"Vi lär oss aldrig"

Påven berättar om hur han har gråtit vid de unga amerikanarnas gravar på Anzios kyrkogård – tjugoåringar som dog vid landstigningen vid Anzio 1944 – och i Redipuglia. Hans farfar, som hade varit med vid slaget vid Piave, berättade för honom som barn om vad som hände där. Påven talar också om landstigningen i Normandie: ”Det är sant att det var början på nazismens fall, men hur många mycket unga dödade blev inte kvar på stranden? Man talar om 30 000… Vi lär oss aldrig…”

Vad gäller diplomatin mellan Vatikanen och Kreml förklarar påven att statssekretariatet är ständigt uppmärksamma på situationen och att, som han sa på flygresan från Bahrain, det arbetar bra varje dag och ”utvärderar varje hypotes och ge värde åt varje öppning som kan leda till en verklig vapenvila och verkliga förhandlingar”. Han berättar att de försöker att skapa ett nätverk av relationer, som gynnar ett närmande mellan parterna, för att hitta lösningar samt att Heliga stolen gör allt för att hjälpa fångarna. Påven upprepar det som han och kardinalstatssekreteraren i flera månader har sagt, att ”Heliga stolen är beredd att göra allt för att medla och få ett slut på konflikten i Ukraina”.

"Vi måste alla vara pacifister"

På frågan om han tror att en försoning mellan Moskva och Kiev är möjlig, svarar påven:

”Jag har hopp. Låt oss inte ge upp – freden är möjlig. Alla måste dock förbinda sig att demilitarisera hjärtan, börja med sina egna, och sedan desarmera och avväpna våldet. Vi måste alla vara pacifister.”

"Se upp med ismer"

Vad gäller en fråga om vad påven vill säga till Italiens nya premiärminister när det inom kort kommer att träffas, säger påven att han önskar den allt gott och att oppositionen är samarbetsvillig och, som han ber ledare i varje land: ”var snäll att inte glömma bort de sista”. ”Man måste alltid se upp med ’ismer’ – säger påven som svar på frågan om hans syn på nationalism, populism och fascism i Europa -  för att de med hyckleri sår frön av social och politisk ondska”.

Släkten

Agasso återgår till att fråga om det kommande besöket i Asti i Piemonte i norra Italien och påven förklarar att han har en mycket stark känsla för sin bakgrund och släkt och att han ofta talar med sin äldsta kusin Carla på telefon. Innan han valdes till påve besökte han sin pappas kusiner varje gång han var i Italien. Han förklarar att han var mycket hos sina farföräldrar, som talade piemontesiska, under sin uppväxt. Han tänker ofta på dikter av den piemontesiska poeten Nino Costa berättar han rörd och läser upp några verser.

Påven tror att det är grundläggande att vårda sina rötter och aldrig glömma bort eller förneka den egna familjens rötter och alltid vårda och värdera dem, särskilt hos mor- och farföräldrarna: ”om trädet slits från sina rötter växer det inte, utan torkar ut och dör”.

Slösa inte på mat och vatten

Med tanke på minnen och rötter talade påven om mattraditionen i Piemonte och bad om att få sända en appell:

”Glöm aldrig bort att det finns miljontals personer och barn som dör av svält. Man kan inte förbli likgiltig. Detta måste vara en prioritet för alla: dem som har turen att få mat i sitt dagliga liv, får inte slösa bort den - och det gäller även vatten - och detta måste man även lära barnen; och det internationella samfundet är kallat att arbeta för att verkligen eliminera hungern i världen, som är en skandal och en skam, förutom ett brott.”

Daglig samvetsrannsakan

Vi närmar oss tioårsfirandet av pontifikatet och Agasso ber påven om en reflektion:

“Jag reflekterar varje dag över mitt liv. En av de saker som helige Ignatius av Loyola rekommenderade alla, inte bara till präster och nunnor, var att göra en samvetsrannsakan minst en gång om dagen. Inte för att veta vilka synder som har begåtts, utan för att förstå vad som händer med oss och omkring oss. Ibland är vårt hjärta och samvete som en väg där många passerar och inte märker det som sker. Det är i stället viktigt att stanna upp, kanske vid dagens slut, och se vad som vi upplever. Och på detta sätt förstår man välsignelsen man tar emot i livet, i goda handlingar som man utför och även det dåliga man tänker och gör. På detta sätt går man vidare och förstår i vilken anda man förhåller sig i olika miljöer: till exempel med viljan till försoning, vänskap, broderskap eller genom att falla i frestelsen att hämnas, gräla, vara arrogant eller söka missbruka makt."

Försöker att aldrig stanna upp

”Är ni glad över att vara påve?”, frågar Agasso och påven svarar:

“Tack vare min kallelse har jag alltid varit lycklig på de platser där Herren har placerat och sänt mig. Men inte för att ’jag har vunnit någonting’ – jag har inte vunnit någonting…  detta är en tjänst och kyrkan har bett mig om den. Jag trodde inte att jag skulle bli vald, men Herren ville det. Så jag går framåt och gör det jag kan varje dag och försöker att aldrig stanna upp.”

Livets mysterium

“Efter 76 år i Argentina, med en parentes i Tyskland och resorna till Rom, och nu påve i Vatikanen vid nästan 86 år – vad är livet och livets mysterium?”, undrar Agasso.

“Jag tycker om att se det där jag är. Det finns en mycket fin vers som Holderlin skrev till sin mormor. Den säger något som jag känner starkt: "Es ist ruhig, das Alter, und fromm” – och talar om en lugn och religiös ålderdom. Detta är vad jag i min ålder upplever: lugn, en stor frid och en äkta glädje. Och religiositet.”

Gud i eukaristin och medmänniskorna

På frågan var påven söker och finner Gud, svarar han:

“Jag ber. På morgonen firar jag eukaristin och där möter jag Herren. Sedan finner jag honom i det jag gör och framför allt i personerna som jag möter – i var och en av er.”

Lyssnande

”Ni har nyligen sagt att ‘man söker fler svar på internet än inför krucifixet’. Vad skulle ni vilja säga till en lidande person?”

“Ingenting. Jag skulle helt enkelt bara lyssna. Många lidande och ångestfyllda personer behöver inte tal och predikningar, utan bara någon som tar dem i handen och låter dem prata av sig. Jag ska berätta något för er: under åren har jag lärt mig att lyssna på folket. Att lyssna på ‘de små’: barnen, som säger sanningen rakt ut; de äldres vishet; de fattigas mänskliga och kristna vittnesbörd. Och även att lyssna på folket som inte är lyckligt utan plågas av att ha mycket pengar och inte veta vad de ska göra av livet. Det gör mig mycket gott att lyssna, för att det lär mig även att tjäna folket.”

Ungas framtidsdrömmar

Vad vill då påven säga till de unga, som ser en mörk, osäker och osäker framtid sig?

En latinamerikansk författare talar om hur särskilt de unga har två ögon inom sig, berättar påven, det ena betraktar det hon eller han ser och det andra betraktar det de drömmer om. Påvens råd till de unga är att försöka att se på sina liv på dessa båda sätt – se både verkligheten och deras framtidsdrömmar.