PÅVEN

Påven: Sätt stopp för påtvingad migration

I sitt budskap till den 109:de Världsdagen för migranter och flyktingar, som firas söndagen den 24 september på temat “Fria att välja att migrera eller bli kvar”, skriver påven: “En gemensam insats från enskilda länder och det internationella samfundet behövs för att säkerställa allas rätt att inte behöva emigrera".

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus budskap för den 109:de Världsdagen för migranter och flyktingar, som firas den 24 september, på temat “Fria att välja att migrera eller bli kvar” publicerades idag den 11 maj.

Utbredd oro inom kyrkan

Inledningsvis förklarar påven att han har valt detta tema för att dagens migrationsströmmar är ett komplext fenomen som kräver en noggrann analys för att förstå. Han skriver att en utbredd oro inom kyrkan är att det inte finns en garanti för att fritt välja att lämna sitt hem eller ej.

Migration bör vara ett fritt val

Påven kommenterar orden i Matteusevangeliet 2:13: ”När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.«” Den Heliga familjens flykt till Egypten var inte det fria val en migration borde vara. Än idag, betonar han, tvingas miljontals personer att lämna sina hem på grund av konflikter, naturkatastrofer eller av att inte kunna leva ett värdigt liv.

Påven citerar helige Johannes Paulus II:s budskap till denna världsdag 2003: «att skapa konkreta villkor för fred, vad gäller migranter och flyktingar, innebär ett seriöst åtagande att värna framför allt rätten att inte emigrera, det vill säga att leva i fred och värdighet i sitt eget hemland».

“Ett engagemang som börjar med att fråga oss själva vad vi kan göra, men också vad vi måste sluta göra”

Stoppa påtvinga migration

Jakob å sin sida tvingades fly på grund av svår svält, förklarade påven med hänvisning till Första Mosebok 46:6 “De tog sin boskap och de ägodelar som de skaffat sig i Kanaans land och kom till Egypten, Jakob och alla hans ättlingar med honom”.

“Förföljelse, krig, atmosfäriska fenomen och misär är bland de mest synliga orsakerna till samtida tvångsmigration. Migranterna flyr på grund av fattigdom, rädsla och desperation. För att undanröja dessa orsaker och på så sätt sätta stopp för påtvingad migration, krävs allas gemensamma engagemang, var och en utifrån sitt eget ansvar. Ett engagemang som börjar med att fråga oss själva vad vi kan göra, men också vad vi måste sluta göra. Vi måste göra vårt yttersta för att stoppa kapprustningen, den ekonomiska kolonialismen, plundringen av andras resurser och förödelsen av vårt gemensamma hem.”

Allas rätt till den gemensamma goda

Den första kristna församlingens ideal verkar långt borta idag, skriver påven som kommentar till Apostlagärningarna 2:44-45: ”De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.”

“För att göra migrationen till ett verkligen fritt val, måste vi sträva efter att garantera alla en rättvis del i det gemensamma goda, respekt för grundläggande rättigheter och åtkomst till en hållbar mänsklig utveckling. Endast på det sättet kan man erbjuda var och en möjligheten att leva värdigt och förverkliga sig personligen och som familj. Det är klart att huvuduppgiften ligger hos ursprungsländerna och deras regeringar, som är kallade att utöva en god, transparent, ärlig, långsiktig politik i allas tjänst och i synnerhet de mest sårbaras. Men de måste också sättas i skick för att klara av detta, utan att bli berövade sina naturresurser, mänskliga resurser och utan extern inblandning som syftar till att gynna ett fåtals intressen.”

Jubileum - kollektiv rättvisa

Då vi närmar oss jubileet 2025 är det bra att minnas att firandet av ett jubileum för Israels folk var en handling för kollektiv rättvisa, betonade påven: ”Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom» (3 Mos 25:13).

“En gemensam insats från enskilda länder och det internationella samfundet behövs för att säkerställa allas rätt att inte behöva emigrera, det vill säga möjligheten att leva i fred och värdighet i det egna landet. Det är en rättighet som ännu inte är kodifierad, men av grundläggande betydelse, vars garanti ska förstås som alla staters medansvar för ett gemensamt gott som går utanför nationella gränser. Då världens resurser inte är obegränsade, beror utvecklingen just av de ekonomiskt fattigaste länderna på kapaciteten att dela som kan alstras mellan alla länder. Så länge denna rätt inte garanteras – och detta är en lång resa – kommer många ännu behöva lämna sina hem för att söka ett bättre liv.”

Känna igen Kristus i migranten

«Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’» (Matt 25:35-36). Dessa ord, betonar påven, är en ständig påminnelse om att inte bara känna igen en bror eller syster i svårigheter i migranten, utan Kristus själv som knackar på vår dörr. ”Så medan vi arbetar för att varje migration är resultatet av ett fritt val, är vi kallade att ha största respekt för varje migrants värdighet; och det betyder att på bästa sätt vägleda och styra en säker och ordnad migration. Var vi än bestämmer oss för att bygga vår framtid, i landet där vi föddes eller någon annanstans, är det viktiga att det alltid finns en gemenskap redo att välkomna, skydda, främja och integrera alla, utan åtskillnad och utan att lämna någon utanför.”

Påven betonar att den synodala vägen som kyrkan är inne på, låter oss se de mest sårbara personerna - bland dem migranter och flyktingar – som ressällskap att älska och värna om som syskon. ”Endast tillsammans kan gå långt och nå det gemensamma målet för vår resa”, skriver påven och avslutar med bönen: