Påven öppnar synodens arbete: Lyssna! Och fasta från massmedia

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus öppnade synoden om synodalitets första generalkongregation onsdagen den 4 oktober, som hölls i Vatikanens audienshall tillägnad helige Paulus VI. Han satt själv vid ett av de många runda borden som var utställda i hallen för de totalt 464 deltagarna.

Lyssna, fasta från massmedia, ge stor plats åt den helige Anden, bön, reflektion – i synnerhet kring texter av Sankt Basileios den store – och ge ingen plats för skvaller, världslighet och ideologier, var påvens uppmaningar. Påven vände sig också till alla journalister med uppmaningen att hjälpa till att förmedla budskapet att prioritet är att lyssna innan man talar.

Den helige Anden är huvudperson

Påven kom innan utsatt tid till audienshallen och bad och sjöng tillsammans med synodens deltagare – kardinaler, biskopar, ordensfolk, gudsvigda och lekmän. I sitt korta tal betonade han att huvudpersonen är den helige Anden.

Synodens huvudperson är inte vi, utan det är den helige Anden och om vi inte ger plats för Honom, kommer synoden inte gå bra. 

Nej till skvaller – en vanlig åkomma

Påven bad synodens deltagare att inte tråka ut den helige Anden med tomma och världsliga ord och varnade för skvaller, som han betonade är en mycket vanlig åkomma bland dem och ofta förekommande inom kyrkan.

Skvaller är motsatsen till den helige Anden … Och om vi inte låter Honom bota oss från denna åkomma blir det svårt att lyckas med en synodal vandring. Åtminstone här inne… Om man inte är överens med det som den biskopen eller den nunnan eller lekmannen säger, säg det rakt ut. Därför är det en synod. För att säga sanningen och inte skvallra bakom ryggen.

Lyssnande, en prioritet

Påven betonade att de under synoden ska ge utrymme åt lyssnandet. “Det är en prioritet att lyssna”, sa han, “och vi måste ge ett budskap till pressen och journalisterna” genom en ”kommunikation som reflekterar detta liv i den helige Anden”.

Det krävs en asketism - ursäkta att jag talar till journalister på detta sätt - men en viss fasta i massmedia för att vårda denna. Och låt det som publiceras vara i denna anda. Någon kommer att säga – och de säger det redan - att biskoparna är rädda och att det är därför de inte vill att journalisterna ska säga något. Nej: journalisternas arbete är mycket viktigt, men vi måste hjälpa dem att förena sig i Anden.

Budskap till journalisterna

Han påminde om att polemik och påtryckningar från media har tagit plats i överläggningarna och många gånger även styrt dagordningen. ”När familjesynoden (hölls) fanns det en allmän opinion som kom ur vår värdslighet, som handlade om kommunion till skilda par, och så inleddes synoden. Vid Amazonassynoden fanns en allmän opinion och påtryckningar för viri probati (prästvigning av gifta män) och så inleddes den med påtryckningar. ... Och många gånger säger de att biskoparna är rädda för att berätta om vad som händer”. Påven vände sig därför direkt till “kommunikatörer” och bad dem att utföra sin "tjänst väl och på ett korrekt sätt, så att kyrkan och människor av god vilja - andra kommer att säga vad de vill - förstår att det även i kyrkan finns en prioritering av att lyssna. Förmedla detta", betonade påven, "det är så viktigt.”

Reflektion över Sankt Basileios den stores texter

Påven framhöll sedan några patristiska texter som verktyg för reflektion bland alla deltagare: “De kommer från Sankt Basileios den store, som har skrivit denna vackra skrift om den helige Anden. Varför? För att det inte är lätt att förstå denna verklighet…. Jag ber er att reflektera och meditera över denna”.

En efterlängtad synod

“Det är inte lätt men mycket fint” att genomföra denna synod om synodalitet, som är frukten av en 60 år lång vandring och som ”alla världens biskopar har velat ha”.

I den undersökning som gjordes bland världens biskopar efter Amazonassynoden var ... önskemålet synodalitet. … Alla världens biskopar såg nödvändigheten i att reflektera över synodalitet, därför att alla hade förstått att tiden var mogen för detta.

Inte ett “parlamentariskt” möte

Så “i denna anda börjar vi jobba idag”, sa påven och påminde återigen om det som han just hade betonat i öppningsmässan samma morgon på Petersplatsen, att synoden är något annat än ett parlament eller ett möte bland vänner för att lösa några saker för stunden eller ge synpunkter.

Om det bland oss ​​finns andra vägar att gå vidare på för mänskliga, personliga, ideologiska intressen så blir det inte en synod, utan ett mer parlamentariskt möte, vilket är en annan sak. Synoden är en väg som den helige Anden tar.