Allmänna audiensen. Påven: Frosseriet dödar planeten
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
”Som Jesus lärde oss är det inte maten i sig som är fel, utan den relation vi har till den”. I sin katekes vid den allmänna audiensen onsdagen den 10 januari, reflekterade påven Franciskus över lasten frosseri. Detta var den tredje katekesen i raden om laster och dygder.
Evangeliet om frosseri
Påven inledde med att reflektera över vad evangeliet säger om frosseri.
Låt oss titta på Jesus. Hans första mirakel, vid bröllopsfesten i Kana, avslöjar hans sympati för mänskliga glädjeämnen: Han ser till att festen slutar väl och ger bruden och brudgummen en stor mängd gott vin.
Vi ser ofta Jesus vid matbordet, påpekade påven, och detta väcker skandal, inte bara för att han är välvillig mot syndare utan till och med äter med dem. Jesus har också förståelse för sina lärjungar när de en sabbat av hunger rycker av ax och han försvarar dem inför fariseerna genom att påminna om att även kung David överträdde lagen när han var i behov av att äta (jfr Mark 2:23-26). Dessutom, la påven till, bekräftar Jesus ny princip genom att säga att bröllopsgästerna inte kan fasta medan brudgummen är hos dem.
Allt är alltså relativt för Jesus. När han är mitt ibland oss kan vi inte sörja, men i hans lidande då fastar vi (jfr Mark 2:18-20). Jesus vill att vi skall vara glada i hans sällskap, men Han vill också att vi skall dela hans lidande, som också är lidandet hos de små och fattiga.
All föda är ren, inte alltid vår relation till den
En annan aspekt, fortsatte påven, är att ”Jesus upphäver uppdelningen mellan ren och oren mat, vilket var en av hörnstenarna i vissa kulturer”.
I själva verket - lär Jesus - är det inte det som kommer in i människan som gör henne oren, utan det som kommer ut ur hennes hjärta. Och därför "förklarade han all föda ren" (Mk 7:19). Det är därför kristendomen inte reflekterar över oren mat. Men den uppmärksamhet vi måste ha är den inre: alltså inte på maten i sig, utan på vår relation till den.
Jesus avspända relation till mat
Påven uppmanade till att “denna avspända relation som Jesus etablerade vad gäller mat bör återupptäckas och värdesättas, särskilt i samhällen med så kallat överflöd, där så många störningar och sjukdomstillstånd visar sig”.
Man äter för mycket eller för lite. Människor äter ofta i ensamhet. Ätstörningar breder ut sig: anorexi, bulimi, övervikt... Och inom medicinen och psykologin försöker man hantera det problematiska förhållandet till mat.
Det handlar om ofta mycket smärtsamma sjukdomar, fortsatte påven, som oftast är relaterade till psykiskt och själsligt lidande. ”Som Jesus lär, är det inte maten i sig som är fel, utan den relation vi har till den”.
Ätandet är en återspegling av vårt inre: anlag för balans eller överdåd, förmåga att tacka eller arroganta anspråk på självbestämmande, empati hos dem som vet hur man delar med sig av maten till behövande eller själviskhet hos dem som hamstrar allt för sig själva. Berätta för mig hur du äter, så ska jag berätta för dig vilket själsliv du har.
Påven sa att de gamla fäderna kallade frosseriets last för "gastrimargi", som kan översättas med "magens galenskap" och är en last som tar sig uttryck i ett av våra livsviktiga behov, såsom mat.
Frosseri ur social synvinkel
“Frosseri är kanske den farligaste lasten, som dödar planeten”, betonade påven och avslutade:
Vi har rasat mot allt, för att bli herrar över allt, medan allt hade överlämnats i vår vård. Här är alltså den stora synden, magens vrede: vi har förnekat människonamnet för att anta ett annat, "konsumenter". ... Vi skapades för att vara "eukaristiska" män och kvinnor, i stånd att tacka, återhållsamma i användningen av jorden, och i stället har vi förvandlats till rovdjur, och nu inser vi att denna form av "frosseri" har gjort stor skada på oss och på den miljö där vi lever. Låt evangeliet läka oss från personligt frosseri och socialt frosseri.
