Ekumenisk vesper. Påven: Framåt på enhetens väg, splittring är aldrig Guds vilja

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

"Du skall älska Herren, din Gud ... och din nästa som dig själv" var temat för Böneveckan för kristen enhet 2024 som avslutades på högtiden för den helige Paulus omvändelse, torsdagen den 25 januari, med vesper i Pauluskyrkan utanför Roms murar.

Påven Franciskus ledde den andra vespern med 1 500 troende församlade, som firades tillsammans med ärkebiskopen av Canterbury Justin Welby och metropoliten Policarpo, som representerade det ekumeniska patriarkatet, medlemmarna i den internationella blandade kommissionen för teologisk dialog mellan den katolska kyrkan och de östortodoxa kyrkorna och de katolska och anglikanska biskoparna som deltar i det pågående mötet i Rom för den internationella kommissionen för enhet och mission.

Två felaktiga frågor

" vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” och “Och vem är min nästa (Luk 10:25, 29) är frågorna i evangeliettexten för kvällen och påven sa i sin predikan att uttrycken ”att göra för att ärva och att göra för att ha” visar på en ”förvriden religiositet som bygger på ägande i stället för gåva, där Gud är medlet för att få vad jag vill, inte målet att bli älskad helhjärtat”.

Om den första frågan riskerade att reducera Gud till det egna "jaget", vill denna fråga splittra - att dela upp personer i dem som man måste älska och dem som man kan ignorera. Att splittra kommer aldrig från Gud, det är den Onde som splittrar. Jesus svarar dock inte med att lägga fram teorier, utan med liknelsen om den barmhärtige samariern, med en konkret berättelse som också ifrågasätter oss.

Endast den villkorslösa kärleken kan förena oss

Samariern i evangeliet, konstaterade påven, är inte en präst eller en levit utan "en kättare" som gör sig själv till granne genom att ta hand om en broders sår. Frågan att ställa är därför inte "vem är min nästa?" utan "gör jag mig själv till en nästa?". Påven fortsatte:

Endast denna kärlek som blir till villkorslösa tjänster, endast denna kärlek som Jesus förkunnade och levde, kommer att föra åtskilda kristna närmare varandra. Ja, endast denna kärlek, som inte går tillbaka till det förflutna för att distansera sig eller peka finger, endast denna kärlek som i Guds namn sätter medmänniskan framför det egna trossystemets stenhårda försvar, endast denna kärlek kommer att förena oss. Först medmänniskan, sedan systemet.

Vad ska jag göra, Herre?

"Vem är min nästa", sa påven är en fråga som utmanar oss alla, som individer och som kyrkor. Gör våra samfund "sig själva till en nästa - frågade påven de församlade - eller förblir de barrikaderade i försvaret av sina egna intressen, beroende av sin autonomi, låsta i beräkningar för sina egna fördelar?"  För "om så vore fallet skulle det inte bara handla om strategiska misstag, utan om otrohet mot evangeliet". Påven gick sedan tillbaka till den första frågan och påpekade hur Paulus ställde den rätta frågan, inte genom att sätta upp mål, utan genom att helt enkelt säga: 'Vad skall jag göra, herre?’' (Apg 22:10).

Hans omvändelse har sin grund i en existentiell omvändelse, där det viktigaste inte längre är hans förträfflighet inför lagen, utan hans foglighet inför Gud, i en total öppenhet inför vad Han vill. Om han är skatten, kan vårt kyrkliga program bara bestå i att följa hans vilja och att gå ut för att uppfylla hans önskningar.

Herrens önskan är enhet

Herrens vilja är enhet, upprepade påven, " att alla skall vara ett" och för att uppnå detta krävs bön och hjärtats omvändelse. "Detta är vägen: att vandra tillsammans och tjäna tillsammans, och sätta bönen först". Låt oss be för enhet, upprepade påven, "och låt oss också fortsätta att be för ett slut på krigen, särskilt i Ukraina och det Heliga landet". Han tackade sedan de kristna samfunden i Burkina Faso som förberett bidragen för firandet av årets Bönevecka för enhet. "Må kärleken till nästan ersätta det våld som drabbar deras land", sa Franciskus och avslutade:

Res er, säger Jesus till var och en av oss och till vår strävan efter enhet. Låt oss då, i Kristi namn, resa oss upp ur vår trötthet och våra vanor, och låt oss gå vidare, låt oss gå framåt, eftersom han vill det, och han vill ha oss "så att världen kan tro".