Påvens audiens: ”Vällusten objektifierar och utplånar kärleken”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Under den allmänna audiensen på onsdagen fortsatte påven Franciskus sin serie katekeser om laster och dygder. Efter att förre veckan ha talat om en av de sju dödssynderna, eller lasterna, frosseri, fortsatte påven Franciskus idag att tala om vällust.

Han påminde om hur kyrkolärarna kallade lasterna för demoner, hukandes vid hjärtas port alltid beredda att slinka in.

”Medan frosseri är att vara glupsk efter mat, är denna andra last en sorts "glupskhet", ett habegär för en annan person, det vill säga ett förgiftat band personer emellan, särskilt inom sexualitetens sfär.”

Förälskelsen

Påven betonade att ”denna vackra dimension av vår mänsklighet, den sexuella dimensionen, kärlekens dimension, är inte fri från faror, så mycket att Paulus redan var tvungen att ta upp frågan i det första brevet till Korintierna.”

Han noterade hur omtumlande upplevelsen av att bli förälskad är:

”Varför detta mysterium inträffar, och varför det är en sådan chockerande upplevelse i människors liv, vet ingen av oss. En person blir förälskad i en annan. Det är en av de mest överraskande verkligheterna i tillvaron… Om förälskelsen inte är förorenad av laster, är att bli kär en av de renaste känslorna. En kär person blir generös, slutar tänka på sig själv och blir helt projicerad mot den andra. Det här är vackert. Ofta finns det inte svar på varför denna villkorslösa kärlek”

Vällusten förstör relationer

Men, fortsatte påven, lika kraftfull som denna kärlek är, är den naiv. Man tenderar att idealisera och går inte säker för det onda:

”Förälskelsen vanställs av vällustens demon, som är särskilt hatisk av två skäl.”

Först och främst, menar påven att vällusten förstör relationen mellan människor:

”Relationer som startade på bästa sätt förändras till giftiga relationer, possessiva, utan respekt och en känsla för gränser? Det är kärlek där kyskhet saknas: en dygd som inte ska förväxlas med sexuell avhållsamhet. Kyskhet är mer än sexuell avhållsamhet - snarare hänger den ihop med viljan att aldrig äga den andre. Att älska betyder att respektera den andra, söka deras lycka, odla empati för deras känslor, placera oss i kunskapen om en kropp, en psykologi och en själ som inte är vår, och som måste betraktas för den skönhet som den är bärare av. Detta är kärleksfullt, och kärlek är vackert.”

Välusten å andra sidan, fortsatte påven Franciskus, hånar allt detta:

”Vällusten utplånar, bestjäl och konsumerar. Den vill inte lyssna på den andre utan bara på sina egna behov och sin njutning. Vällusten betraktar varje uppvaktning som tråkigt, den söker inte sambandet mellan förnuft, drivkraft och känslor som hjälper till att leda existensen klokt. Vällusten söker bara genvägar och förstår inte att kärlekens väg måste vandras långsamt, med tålamod, som är långt ifrån synonym med tristess.”

Sann kärlek är inte possessiv

Påven Franciskus fortsatte med att betona en annan anledning till varför vällust är en farlig last.

”Av människans alla njutningar har sexualiteten en kraftfull röst. Den involverar alla sinnen, den bor både i kroppen och i psyket, och det är vackert. Men om den inte är disciplinerad med tålamod, om den inte är inskrivet i en relation och i en berättelse där två individer förvandlar den till en kärleksfull dans, blir den en kedja som berövar människan friheten. Sexuell njutning, som är en gåva från Gud, undergrävs av pornografi: tillfredsställelse utan ett förhållande som kan generera former av beroende. Vi måste försvara kärleken, kärleken till hjärtat, till sinnet, till kroppen – en ren kärlek i vilken vi ger oss till varandra. Och det är det fina med samlag.”

Älska, inte använda varandra

Avslutningsvis sa påven att ”att vinna kampen mot vällusten, mot "objektifieringen" av den andre, kan vara en livslång kamp. Men priset för denna kamp är det viktigaste av allt, eftersom det handlar om att bevara den skönhet som Gud skrev i sin skapelse när han föreställde sig kärleken mellan mannen och kvinnan, som inte är att använda varandra, utan att älska varandra.”

”Att bygga en berättelse är bättre än att jaga ett äventyr”, avslutade påven. ”Att odla ömhet är bättre än att böja sig för demonens besittning. Sann kärlek äger inte, den offrar sig. Att tjäna är bättre än att erövra. För om det inte finns någon kärlek är livet sorgligt, det är en sorglig ensamhet.”