Påvens minnen av Benedictus XVI: "Han var en fader för mig"

Vatican News översättning Katarina Agorelius

"Benedictus var en man av stor mildhet. Ibland utnyttjade vissa människor honom, kanske utan illvilja, och begränsade hans handlingar." Tyvärr blev han på sätt och vis omringad. Han var en mycket ömtålig man, men han var inte svag, utan stark. Men när det gällde honom själv var han ödmjuk och föredrog att inte tränga sig på. Så han led mycket." Dessa är några av påven Franciskus ord när han minns sin föregångare Benedictus XVI i en intervju med journalisten Javier Martínez-Brocal, "El Sucesor" (Editorial Planeta), som utkommer onsdagen den 3 april.

"Han gav mig tid att utvecklas", förklarar Francesco, "han var tålmodig. Och om han inte tyckte att något var bra, tänkte han efter tre eller fyra gånger innan han berättade det för mig. Han lät mig växa och gav mig friheten att fatta beslut." Påven berättar om sin relation till påven emeritus under de nästan tio år han bodde i Vatikanen: "Han gav mig frihet och la sig aldrig i. Vid ett tillfälle, när det gällde ett beslut som han inte riktigt förstod, bad han mig om en förklaring på ett mycket enkelt sätt. Han sa till mig: 'Du, jag förstår inte det här, men beslutet ligger i dina händer', jag förklarade skälen och han blev nöjd." Påven Franciskus förklarar i boken att hans föregångare aldrig motsatte sig något av hans beslut: "Han tog aldrig sitt stöd ifrån mig. Kanske var det något han inte höll med om, men det det sa han aldrig till mig."

Påven minns också omständigheterna kring sitt farväl till Benedictus onsdagen den 28 december 2022, då han såg honom i livet för sista gången: "Benedictus var sängliggande. Han var fortfarande vid medvetande, men han kunde inte tala. Han tittade på mig, tog min hand, förstod vad jag sa, men kunde inte tala. Jag satt hos honom en stund, tittade på honom och höll hans hand. Jag minns tydligt hans klara blick... Jag sa några vänliga ord och välsignade honom. På detta sätt tog vi farväl."

När det gäller kontinuiteten mellan pontifikaten säger Franciskus: "Vad jag ser hos de senaste påvarna... är att varje efterträdare alltid har präglats av kontinuitet, kontinuitet och olikhet", eftersom "i kontinuiteten har var och en fört med sig sin personliga karisma... där finns alltid kontinuitet, och inte brytning".

Påven berättar också om ett specifikt tillfälle då Benedictus XVI försvarade honom. "Jag hade ett mycket trevligt samtal med honom när några kardinaler kom för att hälsa på honom och blev förvånade över mina ord om äktenskapet, och han var mycket tydlig mot dem. En dag besökte de honom i hans hem för att i princip ställa mig inför rätta och beskyllde mig inför honom för att främja samkönade äktenskap. Benedictus blev inte upprörd eftersom han mycket väl visste vad jag anser. Han lyssnade på dem alla, en efter en, lugnade och förklarade allt för dem. Det var en gång som jag sa att eftersom äktenskapet är ett sakrament kan det inte ges till samkönade par, men att det på något sätt var nödvändigt att ge dessa personer någon slags garanti eller civilt skydd i sina situationer. Jag sa att man i Frankrike använder begreppet 'civil union', som till en början kan vara ett bra alternativ, eftersom det inte är ett äktenskap. Till exempel, tänkte jag, kan man låta tre äldre pensionärer dela på sjukvård, arv, bostad osv. Jag menade att det verkade vara en intressant lösning. Några gick för att tala om för Benedictus att jag kom med irrläror. Han lyssnade på dem och hjälpte dem på ett mycket myndigt sätt att skilja på saker och ting... Han sa till dem: 'Detta är inte irrlära'. Som han försvarade mig!... Han försvarade mig alltid."

Påven svarar också på journalistens fråga om böckerna som publicerades i samband med påven emeritus bortgång. "De har gjort mig mycket ledsen: att på begravningsdagen ge ut en bok som ställer sig emot mig och som beskriver saker som inte är sanna, är mycket sorgligt. Naturligtvis berör det inte mig, i den meningen att det inte påverkar mig. Men det gjorde ont i mig att man utnyttjade Benedictus. Boken publicerades samma dag som begravningen och jag upplevde det som en brist på stil och medmänsklighet."

Slutligen avslöjar påven för Javier Martínez-Brocal att han har gett i uppdrag att se över de påvliga begravningsceremonierna och förklarar att likvakan för Benedictus XVI var den sista med påvens kropp utanför kistan på en katafalk. Påvar "bör vakas över och begravas som alla andra kyrkans medlemmar. Med värdighet, som alla kristna."