Påven: Ställa unga mot äldre är manipulering

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

I sitt budskap inför den 4:e Världsdagen för mor- och farföräldrar och äldre, som firas den 28 juli på temat “Stöt inte bort mig på min ålderdom” (jfr Ps 71), fördömer påven Franciskus den ensamhet och övergivenhet som många äldre människor är hänvisade till av olika skäl, också på grund av "en sorts sorglig social konspiration" och oförmåga att tänka sig ett annat samhälle. Påvens uppmaning är att komma ihåg att visa ömhet mot mor- och farföräldrar och de äldre i våra familjer.

Herrens trofasta kärlek

Påven inleder budskapet med att konstatera att "Gud aldrig överger sina barn", och att livet i Hans ögon inte förlorar sitt värde "när åldern stiger och krafterna avtar". Hela den heliga Skrift vittnar om "Herrens trofasta kärlek" och hans barmhärtighet mot oss "i vilket tillstånd vi än befinner oss".

Psaltarpsalmerna är fyllda av människohjärtats förundran inför Gud som bryr sig om oss, trots vår torftighet; de försäkrar oss om att Gud har vävt var och en av redan i moderlivet och att han inte ens överger oss i dödsriket. Därför kan vi vara säkra på att han kommer att vara nära oss även i ålderdomen, i synnerhet som det i Bibeln är ett tecken på välsignelse att bli gammal.

Rädsla för att bli övergiven

Men vid sidan av denna visshet finner vi i Bibeln också uttryck för rädsla för övergivenhet och kraftfulla böner som i Psaltaren 71:9: "Stöt inte bort mig på min ålderdom". Påven skriver att detta inte är en motsägelse och hänvisar också till en personlig erfarenhet.

När vi ser oss omkring har vi inga svårigheter att konstatera att sådana uttryck speglar en högst påtaglig verklighet. Alltför ofta är ensamheten en bitter följeslagare i livet för oss, de äldre och mor- och farföräldrarna. Som biskop i Buenos Aires hände det många gånger att jag besökte ålderdomshem och insåg hur sällan dessa personer tog emot besök.

Orsakerna till de äldres ensamhet

Det finns många orsaker till den ensamhet som de äldre upplever, påven nämner några av dem: de ungas emigration, krig där männen strider och kvinnor och barn tvingas flytta någon annanstans, eller, i vissa delar av världen, anklagelser mot de äldre "för att ta bort livsenergi" från de nya generationerna. Konflikten mellan gamla och unga är utbredd. Påven skriver:

Om vi tänker efter så är denna anklagelse som riktas mot de gamla om att "stjäla framtiden från de unga" mycket närvarande överallt idag. Den finns också, i andra former, i mer avancerade och moderna samhällen. Till exempel finns det idag en utbredd uppfattning att de äldre belastar de unga med kostnaderna för den vård de behöver och på så sätt tar resurser från landets utveckling och därmed från de unga.

Krocken mellan unga och gamla oacceptabel

Påven betonar att detta är en förvrängd verklighetsuppfattning, ett svek och konfrontationskulturens förgiftade frukt. "Att ställa de unga mot de äldre är en oacceptabel manipulation". Påven noterar bönen i psaltarpsalmen om att inte blir bortstött, talar om en "konspiration" mot de äldre och konstaterar att deras ensamhet och marginalisering ofta är frukten av val - politiska, ekonomiska, sociala och personliga - som inte erkänner varje människas oändliga värdighet. Det är en mentalitet, påpekar påven, som får de äldre att känna sig som en börda för andra och driver dem till isolering. Han fördömer den individualism som också har infekterat familjen: övergången från 'vi' till 'jag' verkar vara ett av vår tids tydligaste tecken.

Ensamhet och utanförskap har blivit återkommande inslag i det samhällssystem som vi lever i. Orsakerna är många. I vissa fall är de resultatet av en planerad uteslutning, ett slags sorglig "social konspiration"; i andra fall är de tyvärr ett eget beslut. I vissa fall låtsas man om att det är ett självständigt val när man drabbas. Mer och mer förlorar vi smaken för broderskap (jfr Fratelli tutti, 33) och vi har svårt att ens föreställa oss något annat.

Berättelsen om Rut som inte överger sin gamla svärmor

För att förtydliga sin tanke hänvisar påven återigen till Bibeln och i synnerhet till Ruths bok och historien om den äldre Noemi och hennes två unga svärdöttrar. Noemi är medveten om sitt ringa värde i samhällets ögon och ber svärdöttrarna att lämna henne för att fortsätta sina liv på annat håll. Den första lämnar henne efter att ha tagit farväl, medan den andra, Rut, säger: "Tvinga mig inte att överge dig" (Rut 1:16). Rut är inte rädd för att gå emot seden och bestämmer sig för att stå vid den äldre kvinnans sida. 

För oss alla - fångade i tanken att ensamheten är ett ofrånkomligt öde - lär Rut ut att det på uppmaningen "överge mig inte!" är möjligt att svara "jag överger dig inte!". Hon tvekar inte att vända upp och ner på vad som verkar vara en oföränderlig verklighet, men att leva ensam kan inte vara det enda alternativet! Det är ingen tillfällighet att Rut - hon som förblir nära den gamla Noemi - är en släkting till Messias, till Jesus, Immanuel, han som är "Gud med oss".

Låt oss inte lämna våra gamla ensamma

Påven beundrar Ruts vittnesbörd om frihet och mod och uppmanar även oss att "föreställa oss en annan framtid för våra äldre". Han uttrycker sin tacksamhet till dem som med stora uppoffringar, precis som Rut, "tar hand om en äldre person eller helt enkelt visar sin dagliga närhet till släktingar eller bekanta som inte längre har någon" - Herren, säger han, kommer att överösa dem med sina välsignelser. I slutet av budskapet riktar påven en inbjudan till alla och försäkrar mor- och farföräldrar och alla som står dem nära om sin välsignelse och sina böner.

Låt oss på denna fjärde världsdag tillägnad dem visa vår ömhet mot mor- och farföräldrar och de äldre i våra familjer, låt oss besöka dem som är modlösa och inte längre hoppas att en annan framtid är möjlig.

Kardinal Farrell: Återupptäck känsla för broderskap

I ett uttalande i samband med publiceringen av påvens budskap kommenterar kardinal Kevin Farrell, prefekt för dikasteriet för lekmän, familj och livet, i en kommuniké: "I budskapet betonar den Helige Fadern hur de äldres ensamhet ofta inte ens uppfattas som ett problem - på grund av krisen för den gemensamma tillhörigheten och framväxten av en alltmer individualistisk mentalitet. Men kyrkan är kallad att bygga något annorlunda, att få människor att återupptäcka känslan för broderskap och att skapa band mellan generationerna."

Daglig omsorg om de äldre 

I kommunikén framhålls det också att dikasteriet har utarbetat ett pastoralt handlingsprogram som kommer att skickas till biskopskonferenserna och som också finns tillgängligt på dikasteriets webbsida. Det är "ett verktyg som står till varje kyrkogemenskaps förfogande för att hjälpa till att fira en [världs]dag utan ensamhet", förklarar dikasteriets sekreterare Gleison De Paula Souza och tillägger: "Som vanligt föreslår vi att man firar en mässa med de äldre i församlingen och besöker de allra mest ensamma. Vår önskan är att de äldre från och med nu blir huvudpersoner på ett naturligt sätt i kyrkans liv och pastorala omsorg samt att de ska uppmärksammas varje dag året runt.