Angelus. Påvens böner för de lidande

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Vid slutet av mässan på Piazza Unità d’Italia i Trieste, söndagen den 7 juli, bad påven Angelus med de församlade.

Kunna medmänniskornas namn

Han tackade biskopen för att han i sitt tal inte bara "talade" om de sjuka utan namngav dem. "Jag tackar biskopen så mycket för att han har denna vana. Varje människa, frisk eller sjuk, stor eller liten, varje människa har värdighet. Värdighet uttrycks genom namn och han kan namnen. Mycket trevligt." Påven uttryckte hopp om att det ska fortsätta så och han berättade en kort anekdot. "Jag träffade en gång en kyrkoherde i tre bergsbyar och jag frågade honom: 'Hur kan du komma ihåg alla namn?', och han svarade: 'Jag kan även namnet på familjernas hundar!'. Nu hoppas jag att biskopen fortsätter och lär sig namnen på hundarna också."

Påvens ord vid Angelus i Trieste

Kära bröder och systrar!

Innan den slutliga välsignelsen skulle jag vilja hälsa er alla samlade på detta mycket imponerande torg. Jag tackar biskopen för hans ord och framför allt för förberedelserna inför besöket, och med honom alla dem som samarbetade på många sätt, särskilt för liturgin - dessa liturger är bra; applåder till maestro och till alla - och för de många tjänsterna; liksom till de många personer som har deltagit i bön. Jag försäkrar er om min närhet till de sjuka - jag har hälsat på många av dem -, till de intagna, som önskade närvara, till migranterna - Trieste är en öppen dörr för migranter - och till alla som har det mycket svårt.

Trieste är en av de städer som har en kallelse att föra samman olika folk: först och främst för att det är en hamn, en stor hamn, och sedan för att den ligger vid knutpunkten mellan Italien, Centraleuropa och Balkan. I dessa förhållanden är utmaningen för den kyrkliga och civila gemenskapen att veta hur man skall kombinera öppenhet och stabilitet, välkomnande och identitet. Så jag skulle vilja säga: ni har vad som krävs. Tack så mycket för det! Ni har den ordning och reda som krävs för att möta denna utmaning! Som kristna har vi evangeliet, som ger mening och hopp åt våra liv, och som medborgare har ni konstitutionen, en pålitlig "kompass" för demokratins väg.

Så, framåt! Framåt! Utan rädsla, öppna och fasta i mänskliga och kristna värderingar, välkomnande men utan att kompromissa med mänsklig värdighet. Detta är inget att leka med.

Från denna stad förnyar vi vårt åtagande att be och verka för fred: för det plågade Ukraina, för Palestina och Israel, för Sudan, Myanmar och alla folk som lider av krig. Vi ber Jungfru Maria, som vördas på Monte Grisa som Moder och Drottning, om förböner.