Mässan i Trieste. Påven: Låt tron vara en stötesten i vårt konsumtionsstyrda samhälle

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Inför dagens sociala och politiska utmaningar, behöver vi trons stötesten. Detta var påven Franciskus uppmaning under mässan under sitt dagsbesök i den norditalienska staden Trieste söndagen den 7 juli. Mässan firades på Piazza Unità d'Italia i i staden som avslutning på den 50:e Sociala veckan för katoliker i Italien på temat "I demokratins hjärta" tillsammans med 98 biskopar och 260 präster. Omkring 8500 troende var närvarande. Med dem var också biskopar och pastorer från den serbisk-ortodoxa, den grekisk-ortodoxa samt den lutherska kyrkan.

Upproriskt folk

Påven inledde sin predikan med att kommentera Hesekiel 2:4.

För att återuppväcka hoppet i plågade hjärtan och för att stödja vandringens ansträngningar, har Gud alltid låtit profeter träda fram mitt ibland sitt folk. Men, som dagens första läsning berättar för oss i Hesekiels skildring, fann de ofta ett upproriskt folk, "barnen med fräck syn och hårda hjärtan" (Hesekiel 2:4), och blev avvisade.

Stötesten

"Jesus har samma erfarenhet som profeterna", betonade påven, då han återvänder till sitt Nasaret och inte blir igenkänd och snarast avvisad (jfr Joh 1:11). ... Evangeliet berättar att Jesus 'blev en stötesten för dem' (Mark 6:3) - ett hinder och något som blockerar. Påven uppmanade till att fråga oss vad det är som hindrar oss från att tro på Jesus. Folket kommenterade hans jordiska historia, hans familjebakgrund och kunde inte förklara hur så stor visdom skulle kunna komma från snickaren Josefs son, så "stötestenen är alltså Jesu mänsklighet".

Hur kan Gud, som är allsmäktig, uppenbara sig i en människas bräckliga kött? Hur kan en allsmäktig och stark Gud, som skapade jorden och befriade sitt folk från slaveri, hur kan han göra sig själv så svag att han kommer i köttet och sänker sig ned för att tvätta lärjungarnas fötter? Det är detta som är stötestenen.

Påven förklarade att "En stark och mäktig Gud, som står på min sida och uppfyller mig i allt, är tilltalande" medan "en svag Gud ... som dör på korset av kärlek ... är en stötesten."

Sociala och politiska utmaningar

Men inför de många sociala och politiska utmaningar i dagens värld behöver vi just denna stötesten, betonade påven.

Vi behöver inte en religiositet som är innesluten i sig själv, som lyfter blicken mot himlen utan att bry sig om vad som händer på jorden och som firar liturgier i templet medan den glömmer bort dammet som flödar på våra gator. I stället behöver vi trons stötesten. ... Det är en tro som väcker samvetena ur dvalan, som sticker fingret i ... samhällets sår ... en tro som väcker samvetena ur dvalan ... och hjälper till att övervinna medelmåttighet och hjärtats lättja, som blir en tagg i köttet på ett samhälle som ofta är bedövat och lamslaget av konsumism.

Konsumism - en sjukdom

Påven talade sedan om konsumism, som han betonade är som en sjukdom som "gör ditt hjärta sjukt, självisk och den gör att du bara ser till dig själv". Han hänvisade till poesi av poeten Umberto Saba från Trieste om ödmjuketen att se Herren i människor i förfall, i mörka gränder (U. Saba, «Città vecchia», inIl canzoniere (1900-1954) Edizione definitiva, Torino, Einaudi, 1961).

Vi får inte glömma detta: Gud gömmer sig i de mörka vrårna av vårt vardagsliv, har du tänkt på det? Till de mörka hörnen i vår stad? Hans närvaro uppenbarar sig just i de ansikten som urholkats av lidande och där förfallet tycks segra. Guds oändlighet är dold i mänskligt elände, Herren rör sig och blir en vänskaplig närvaro just i det sårade köttet hos de sista, de bortglömda, de förkastade.

Kärleksoffer

Gud är medlidande och därför skandaliserades vissa av honom, förklarade påven.

Han gömde sig inte bakom tvetydighet, han gjorde inte upp med den politiska och religiösa maktens logik. Han gjorde sitt liv till ett kärleksoffer till Fadern. Så är det också med oss kristna: vi är kallade att vara profeter, vittnen om Guds rike, i varje situation vi lever, på varje plats vi bebor. 

Fred och broderskap

Påven uppmanade slutligen de närvarande att från denna stad, som är en knutpunkt för olika folk och kulturer, ska ge näring åt drömmen om en ny civilisation grundad på fred och broderskap.

Låt oss inte skandaliseras av Jesus, utan låt oss tvärtom vara upprörda över alla de situationer där livet förnedras, skadas, dödas; låt oss föra in evangeliets profetia i vårt eget liv, med våra val innan orden faller. ... Fortsätt att engagera er i frontlinjen för att sprida hoppets evangelium, särskilt till dem som kommer hit via Balkanrutten och till alla dem som till kropp och själ behöver uppmuntras och tröstas. Låt oss engagera oss tillsammans så att vi genom att återupptäcka vår kärlek till Fadern alla kan leva som bröder och systrar. "Fratelli tutti", med ett välkomnande leende och själsfrid.