Påvens Angelus: ”Lyssnar jag till Gud eller mina övertygelser?”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven inledde med att sammanfatta dagens evangelium (Joh 6:41-51) om hur judarna reagerade på Jesu uttalande att jag "kom ner från himlen" (Joh 6:38). De blir upprörda, sa påven. Och mumlar sinsemellan: "Är inte detta Jesus, Josefs son? Känner vi inte hans far och mor? Hur kan han då säga: 'Jag har kommit ner från himlen'?" (Joh 6:42).

Förutfattade meningar och förmätenhet

Låt oss uppmärksamma vad de säger, fortsätter påven. De är övertygade om att Jesus inte kan komma från himlen, eftersom han är son till en snickare och eftersom hans mor och släktingar är vanliga, kända, normala människor, som så många andra. "Hur skulle Gud kunna visa sig på ett så vanligt sätt?" tänker de. De blockeras i sin tro av förutfattade meningar - förutfattade meningar om hans ödmjuka ursprung och av fördomar att de därför inte har något att lära av honom.

”Förutfattade meningar och fördomar, gör så mycket skada! De förhindrar en uppriktig dialog, ett möte syskon sinsmellan ... Akta er för förutfattade meningar och förmätenhet. De har sina rigida scheman, och det finns ingen plats i deras hjärtan för det som inte passar in i dem - för det som de inte kan katalogisera och arkivera i säkerhetens dammiga hyllor. Detta är sant, eller hur? Hur ofta är inte vår trygghet sluten och dammig, som gamla böcker ...”

Slutna hjärtan skadar tro

Påven förklarade att de som tänkte så var gudfruktiga personer, som håller lagen, ger allmosor, iakttar fastor och gudstjänster. Kristus har faktiskt redan gjort flera underverk (jfr Joh 2:1-11; 4:43-54; 5:1-9; 6:1-25).

”Varför hjälper inte detta dem att känna igen honom som Messias? Varför hjälper det inte dem? Därför att de utför sina religiösa handlingar inte så mycket för att lyssna till Herren som för att i dem finna en bekräftelse på vad de redan tror. De är stängda för Herrens ord och söker bekräftelse för sina egna tankar. Det visar sig i att de inte ens bryr sig om att be Jesus om en förklaring: de bara mumlar sinsemellan mot honom (jfr Joh 6:41), som för att försäkra varandra om vad de är övertygade om, och de sluter sig, som i en ogenomtränglig fästning. Och därför kan de inte tro. Hjärtats slutenhet: gör stor skada!"

Söka bekräftelse eller lyssna?

Påven Franciskus varnade för riskerna med att låta ens hjärta vara slutet i fördomar och förmätenhet.

”Låt oss vara uppmärksamma på detta, för ibland kan samma sak hända oss också, i vårt trosliv och i vår bön - att vi i stället för att verkligen lyssnar till vad Herren har att säga oss, bara söker hos honom och hos andra en bekräftelse på vad vi tycker, en bekräftelse på våra övertygelser, på våra antaganden, som är fördomar. Detta sätt att tilltala Gud hjälper oss inte att möta Gud, att verkligen möta honom. Det hjälper oss inte heller att öppna oss för hans ljus och nåd, att växa i godhet, att göra hans vilja och att övervinna isolering och svårigheter.”

Lyssnar jag till Gud?

Avslutningsvisa sa påven Franciskus att ”tro och bön, när de är sanna, öppnar sinnet och hjärtat, de stänger det inte. Om du möter en person vars sinne och bön är sluten, är den tron och bönen inte sann.”

”Låt oss därför fråga oss själva: Kan jag i mitt trosliv verkligen vara tyst inom mig själv och lyssna till Gud? Är jag villig att välkomna hans röst bortom mina egna scheman och, med hans hjälp, övervinna mina rädslor?”

Må Maria hjälpa oss att i tro lyssna till Herrens röst och att med mod göra hans vilja, bad påven.