Påven om bombningen av Libanon: Varje oproportionerligt försvar är omoraliskt

Vatican News

Påven Franciskus talade på söndagen med journalister som hade rest med honom under hans 46:e apostoliska resa till Luxemburg och Belgien under den sedvanliga presskonferensen ombord på flygplanet. Nedan en översättning av presskonferensen:

Matteo Bruni, Heliga stolens presstalesman: God kväll. Tack, helige fader, för den tid ni tillägnar oss i slutet av denna korta men mycket intensiva resa. Kanske vill ni säga ett par ord innan vi börjar med journalisternas frågor.

Påve Franciskus: God morgon. Jag svarar gärna på frågor.

Michael Merten (Luxemburger Wort)

Helige fader, Luxemburg var det första landet, och många minns ert kaféebesök. Jag skulle vilja fråga er om era intryck av Luxemburg och om det är något som har förvånat er.

Påven Franciskus: Tack, mitt besök på kaféet var bara ett litet inslag. Nästa gång ska jag besöka en pizzeria. Luxemburg imponerade verkligen på mig som ett välbalanserat samhälle, med väl genomtänkta lagar och en annorlunda kultur. Detta imponerade mycket på mig, eftersom jag inte kände till det.

Belgien, å andra sidan, kände jag bättre till eftersom jag har varit där många gånger. Men Luxemburg var en överraskning för sin balans och gästfrihet; det är något som överraskade mig. Jag tror att det kanske är just detta Luxemburgs budskap till Europa.

Valerie Dupont (Belgiens franskspråkiga statliga TV)

Helige fader, tack. Ni får ursäkta min röst, men regnet har drabbat mig lite. Era ord vid kung Baldwins grav har väckt viss förvåning i Belgien...

Påven: Ni vet att förvåning är början på filosofi, och det är okej.

Valerie Dupont: Ja, kanske det. Vissa har sett det som en politisk inblandning i Belgiens demokratiska liv. Kungens saligförklaringsprocess är kopplad till hans befattningar. Och hur kan vi förena rätten till liv och försvaret av liv med kvinnors rätt att ha ett liv utan lidande?

Det handlar om alla liv, förstår ni. Kungen var modig eftersom han, ställd inför en dödslag, inte skrev under den, utan avgick. Det kräver mod, eller hur? Det krävs en ”riktig” politiker för att göra detta. Det krävs mod. Han gav ett budskap med detta, och han gjorde det för att han var ett helgon. Han är helig och saligförklaringsprocessen kommer att fortsätta, eftersom han ger mig bevis på detta.

Kvinnorna. Kvinnor har rätt till liv: sitt eget liv och sina barns liv. Låt oss inte glömma bort: abort är mord. Vetenskapen säger er att inom en månad efter befruktningen finns alla organ redan där. En mänsklig varelse dödas. Och läkare som ägnar sig åt detta är - tillåt mig ordet – lejda mördare. De är torpeder. Detta kan inte bestridas. Ett mänskligt liv dödas. Och kvinnor har rätt att skydda livet.

En separat fråga är preventivmetoder; det är en annan fråga. Blanda inte ihop dem. Jag talar nu bara om abort. Och detta kan inte ifrågasättas. Förlåt mig, men det är sanningen.

Andrea Vreede (flamländsk och nederländsk belgisk TV)

Helige Fader, även under detta besök i Belgien hade ni ett långt möte med en grupp offer för sexuella övergrepp. I deras berättelser hörs ofta förtvivlade rop över bristen på insyn i förfarandena, stängda dörrar, tystnad, långsamheten i disciplinära åtgärder, de mörkläggningar som ni talade om i dag och problemen med ersättning för de skador som de lidit. I slutändan verkar det som om saker och ting förändras först när de lyckas tala med er personligen. I Bryssel framförde offren också en rad önskemål. Hur tänker ni gå vidare med dessa krav? Och skulle det inte vara bättre att kanske skapa en särskild avdelning i Vatikanen, kanske en oberoende enhet, som vissa biskopar begär, för att bättre ta itu med detta gissel i kyrkan och återvinna de troendes förtroende?

Jag tackar er alla. När det gäller den sista punkten... Det finns en avdelning i Vatikanen, ja. Det finns en struktur; för närvarande är ordföranden en colombiansk biskop som hanterar övergreppsfall. Det finns en kommission, och den skapades av kardinal O'Malley. Den fungerar! Alla ärenden tas emot i Vatikanen och diskuteras. Jag har tagit emot personer som har utsatts för övergrepp, och jag försöker ge dem kraften att gå vidare. Detta är den första punkten.

För det andra har jag lyssnat på människor som har utsatts för övergrepp. Jag anser att det är en plikt. En del säger: statistiken visar att 40-42-46 procent av de som utsätts för övergrepp gör det i familjen och i grannskapet, och bara 3 procent i kyrkan. Jag bryr mig inte om det; jag hanterar det som händer i kyrkan!

Vi bär ansvaret för att hjälpa människor som har utsatts för övergrepp och ta hand om dem. En del behöver psykologisk hjälp, och det måste vi hjälpa dem med. Det talas också om ersättning eftersom det finns i civilrätten. I civilrätten tror jag att det är 50 000 euro i Belgien; det är för lågt. Jag tror att beloppet är det, men jag är inte säker.

Men vi måste ta hand om människor som har utsatts för övergrepp och straffa dem som utsätter dem för övergrepp, för övergrepp är inte en synd som kanske inte kommer att finnas i morgon. Det är en trend, det är en psykisk sjukdom, och av den anledningen måste vi ge dem behandling och övervaka dem.

Man kan inte lämna en förövare fri att leva ett normalt liv, med ansvar i församlingar och skolor. Vissa biskopar har gett präster som har gjort detta jobb efter rättegång och fällande dom, till exempel i biblioteket, men utan kontakt med barn i skolor och församlingar.

Men vi måste gå vidare med detta. Jag sa till de belgiska biskoparna att de inte ska vara rädda och att de ska sträva framåt. Det är skamligt att dölja; detta är verkligen skamligt.

Courtney Walsh (USA TV)

Tack så mycket för att ni tog er tid. Vi läste i morse att 900 kg bomber användes för mordet på Nasrallah. Det finns mer än tusen fördrivna, många döda. Tycker du att Israel kanske har gått för långt med Libanon och Gaza? Och hur kan detta lösas? Finns det något budskap till människorna där?

Varje dag ringer jag till församlingen i Gaza. Mer än 600 personer är där, i församlingen och på högskolan, och de berättar för mig om det som händer, inklusive de grymheter som sker där. Det ni berättar för mig - jag förstod inte riktigt hur saker och ting har utvecklas - men försvaret måste alltid stå i proportion till attacken.

När det är oproportionerligt är det uppenbart att det rör sig om en dominerande tendens som går utöver moralen. Ett land som med sina styrkor gör dessa saker - jag talar om vilket land som helst - som gör dessa saker på ett sådant ”superlativt” sätt, det är omoraliska handlingar.

Även i krig finns det en moral som måste skyddas. Krig är omoraliskt, men krigets regler anger en viss moral. Men när denna inte respekteras kan man se - som vi säger i Argentina - det ”onda blodet” i händelserna.

Annachiara Valle (Famiglia Cristiana)

Tack, helige fader. I går, efter mötet vid det katolska universitetet i Louvain, släpptes ett uttalande där jag läste: ”Universitetet beklagar de konservativa ståndpunkter som påven Franciskus har uttryckt om kvinnans roll i samhället.” De säger att det är begränsande att tala om kvinnor bara i termer av moderskap, fertilitet och omsorg, och att detta faktiskt är diskriminerande, eftersom det är en roll som också tillhör män. I anslutning till detta har båda universiteten tagit upp frågan om ordinerade ämbeten i kyrkan.

Först och främst släpptes detta uttalande i samma ögonblick som jag talade. Det var förskrivet, och det är inte moraliskt.

När det gäller kvinnor talar jag alltid om kvinnors värdighet, och i det här sammanhanget sa jag något som jag inte kan säga om män: kyrkan är en kvinna, hon är Jesu brud. Att maskulinisera kyrkan, att maskulinisera kvinnor är inte mänskligt, det är inte kristet. Det kvinnliga har sin egen styrka. Faktum är att kvinnor - det säger jag alltid - är viktigare än män, eftersom kyrkan är kvinna; kyrkan är Jesu brud. Om detta verkar konservativt för dessa kvinnor, så är jag Carlo Gardell (en välkänd argentinsk tangosångare, reds anm.). Det är inte förståeligt... Jag ser ett trögfattat sinne som inte vill höra talas om detta.

Kvinnan är jämlik mannen. Faktum är att i kyrkans liv är kvinnan överlägsen eftersom kyrkan är feminin. När det gäller ämbetet är kvinnans mystik större än ämbetet. Det finns en stor teolog som studerade detta och frågade vilket som är störst: det petrinska ämbetet eller det marianska ämbetet. Det marianska ämbetet är större, eftersom det är ett enhetsämbete som involverar andra; det andra är ett förvaltningsämbete.

Kyrkans moderliga natur är en kvinnas moderliga natur. Prästämbetet är ett mycket mindre ämbete, avsett att följa de troende, alltid inom ramen för kyrkans moderliga natur. Olika teologer har studerat detta och säger att det här är verkligt, jag säger inte modernt, utan verkligt, det är inte förlegat.

En överdriven feminism, som innebär att kvinnor är chauvinister, fungerar inte. En sak är maskulinism som inte är okej, en annan är en feminism som inte är okej. Det som fungerar är att den feminina kyrkan är större än prästämbetet. Och det är inte ofta man tänker på detta.

Men tack för frågan. Och tack till er alla för den här resan och för det arbete ni har utfört. Jag är ledsen att tiden är knapp här. Men tack, tack så mycket. Jag ber för er, ni ber för mig. Be för min räkning!

(Påven påminns om tragedin med de femtio personer som saknas till havs utanför Kanarieöarnas kust.)

Det smärtar mig mycket att höra om alla de personer som saknas utanför Kanarieöarna. I dag försvinner så många frihetssökande migranter till havs eller nära havet. Vi tänker på Crotone, eller hur? 100 meter från land. Låt oss tänka på det. Det här är något att gråta över.