Möte med Belgiens myndigheter. Påven: Europa behöver er för att bygga broar för fred

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven anlände till Belgien på kvällen den 26 september och efter en kort välkomstceremoni tog han sig till den apostoliska nuntiaturen där han intog middag och övernattade. På morgonen, fredagen den 27, firade påven mässan under privata former för att sedan besöka Belgiens kung Philippe och drottning i Laekens slott och sedan landets politiska och kyrkliga myndigheter i slottets Grande Galerie.  Efter kungens välkomstord talade påven.

Litet men centralt land

Man tänker på Belgien som något litet och stort, ett västligt men centralt land, som om det vore det bultande hjärtat i en gigantisk organism, sa påven. 

Omedelbart efter andra världskrigets slut såg de trötta och utmattade folken i Europa, som påbörjat en seriös resa mot försoning, samarbete och integration, Belgien som den naturliga hemvisten för de viktigaste europeiska institutionerna. Eftersom landet ligger mitt emellan den germanska och den latinska världen och gränsar till Frankrike och Tyskland - som mest hade präglats av de nationalistiska motsättningar som låg till grund för konflikten - framstod det som en idealisk plats, nästan en syntes av Europa, där man kunde börja återuppbygga Europa, fysiskt, moraliskt och andligt.

Fred och harmoni - ett ständigt uppdrag

Europa behöver Belgien, fortsatte påven, för att påminna om sin historia av folk och kulturer, katedraler och universitet - men också om mörkare perioder av krig, kolonialism och exploatering - och för att kunna fortsätta på vägen mot fred och broderskap mellan folken. Påven varnade för att fred och harmoni aldrig kan vinnas en gång för alla, utan innebär en plikt och ett uppdrag som måste utföras oavbrutet, med stor omsorg och tålamod.

Kyrkans roll

Påven betonade också kyrkans roll när det gäller att hjälpa alla att möta utmaningar och svårigheter i vissheten om att mänskligheten, som är älskad av Gud, är evigt kallad till godhet och fred. Han erkände brister inom kyrkan, som övergrepp mot barn, och betonade kyrkans fasta åtagande att ta itu med frågan genom att lyssna till och medfölja de utsatta och genom förebyggande program över hela världen. Han påminde även om tvångsadoptioner, som var vanliga i mitten av 1900-talet, av barn födda utanför äktenskapet.

Som aposteln Petrus efterträdare ber jag Herren att kyrkan alltid inom sig skall finna styrkan att klargöra och inte anpassa sig till den dominerande kulturen, även när denna kultur använder - genom att manipulera dem - värden som härrör från evangeliet, men drar otillbörliga slutsatser av dem, med lidande och utslagning som svår följd.

Hoppet - Guds gåva

Påven Franciskus bad andra länders ledare att lära av Belgiens historia och landets egna ledare att arbeta för fred och veta hur man undviker krigets fara, skandal och absurditet. Slutligen påminde han om mottot för detta apostoliska besök, ”En route, avec Esperance”, På väg med hopp, och betonade att hoppet inte är av underordnad betydelse, utan en Guds gåva som vi bär i våra hjärtan.

Må ni alltid be om denna gåva från den Helige Anden och ta emot den, för att tillsammans med hoppet vandra längs livets och historiens väg.