Tro, broderskap och medkännande - påven till kyrkan i Indonesien
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
På eftermiddagen onsdagen den 4 september mötte påven Franciskus Indonesiens biskopar, präster, diakoner, gudsvigda, seminarister och kateketer i Jakartas katedral tillägnad Jungfru Marias upptagning till himlen.
I sitt tal påminde påven om mottot för sitt besök i landet, Tro, broderskap och medkännande och sa att kyrkan i landet på ett bra sätt speglar dessa tre dygder.
De uttrycker väl både er väg som kyrka och er karaktär som folk, som är etniskt och kulturellt mycket olika, men samtidigt kännetecknas av en inneboende strävan efter enhet och fredlig samexistens, vilket de traditionella principerna i Pancasila vittnar om. Jag skulle vilja reflektera tillsammans med er över dessa tre ord.
Pancasila är fem principer inskrivna i Indonesiens konstitution: tro på en högsta Gud; rättvis och civiliserad mänsklighet; enhet; visdomsstyrd demokrati; social rättvisa. Den garanterar trosfrihet.
Tro
Påven reflekterade så över tron och hur Indonesiens enormt stora naturrikedomar i form av flora, fauna, energitillgångar och råvaror bör ses en påminnelse om Guds närvaro i våra liv.
Det är just Herren som ger allt detta. Det finns inte en enda tum av det underbara indonesiska territoriet eller ett ögonblick i livet för var och en av dess miljontals invånare som inte är Guds gåva, ett tecken på hans villkorslösa och beskyddande faderliga kärlek. Och att se på allt detta med barns ödmjuka ögon hjälper oss att tro, att erkänna oss själva som små och älskade och att odla känslor av tacksamhet och ansvar.
Broderskap
Vad gäller broderskap talade påven om hur detta innebär att ta emot varandra och se sig som lika i olikheten.
Även detta är ett värde som ligger den indonesiska kyrkans tradition varmt om hjärtat och som tar sig uttryck i den öppenhet med vilken den förhåller sig till de olika verkligheter som den består av och omger sig med, på kulturell, etnisk, social och religiös nivå, där den värdesätter allas bidrag och generöst ger sitt eget i varje sammanhang.
Här uttryckte påven sin önskan om att man översätter förutom Bibeln, även kyrkans utbildningsmaterial till Bahasa Indonesia, för att övervinna murar och skapa broar och se sig som ”ett hjärta och en själ” (Apg 4:32).
Medkännande
Så reflekterade påven över det tredje ordet i resans motto, medkännande, som han sa inte bara handlar om att ge behövande allmosor utan att även stå dem nära och ge dem hopp.
Och inte bara det: det innebär också att omfamna deras drömmar och önskningar om försoning och rättvisa, att ta hand om dem, att bli deras främjare och samarbetspartners, att involvera andra, att utvidga ”nätverket” och gränserna i en stor expansiv dynamik av nästankärlek.
Vissa tar avstånd och ser medkännande som en svaghet, sa påven men betonade att detta är ett felaktigt sätt att se verkligheten på.
Det som får världen att gå framåt är inte beräkningar baserade på egenintresse - som i allmänhet slutar med att förstöra skapelsen och splittra samhällen - utan den välgörenhet som ges. Medkänsla skymmer inte den verkliga synen på livet, utan tvärtom får den oss att se saker och ting bättre, i kärlekens ljus.
Sjung Herrens ära
Påven påpekade att Guds Moder i denna katedral avbildas som trons förebild, broderskapets symbol och medkänslans ikon. Han påminde om att helige Johannes Paulus II vid sitt besök i Jakarta den 10 oktober 1989 citerade psaltarpsalm 96:1 i sitt tal till biskoparna, prästerna och de gudsvigda, "Laetentur insulae multae - Sjung till Herrens ära, hela världen!", och uppmanade sina åhörare att förverkliga detta genom att vittna om uppståndelsens glädje och ge liv, så att även de mest avlägsna öarna kan glädjas genom att höra evangeliet. Påven Franciskus förnyade denna uppmaning till kyrkan i Indonesien tillsammans med sin egen uppmaning, att verka för tron, broderskap och medkänsla.
