Olmert och Al-Kidva hos påven - dialog för en fredsplan

Roberto Cetera - Vatikanstaten

”Det var ett betydelsefullt och känslosamt möte. Påven visade ett mycket stort intresse för fredsansträngningarna i Mellanöstern”. Ehud Olmert, 78, f.d. premiärminister i Staten Israel, träffade påven Franciskus torsdag morgon, den 17 oktober, tillsammans med den palestinska statens f.d. utrikesminister Nasser Al-Kidva och en delegation fredsaktivister. Olmert, som var premiärminister fram till 2009, har ett viktigt förflutet i fredsförhandlingarna i Mellanöstern. Under hans regering undertecknades en vapenvila i kriget i Libanon 2006 och han var ansvarig för det sista verkliga försöket till ett tvåstatsavtal med den palestinske presidenten Mohamud Abbas, som en utveckling av Osloavtalet 1993, ett avtal som sedan inte nåddes. ”Påven Franciskus visade mycket stor uppmärksamhet i mer än en halvtimme och förklarade att han dagligen följer konfliktens utveckling och att han har daglig kontakt med de kristna i Gaza”.

”Vi presenterade vårt fredsförslag för Gaza för den Helige Fadern, vilket omfattar ett omedelbart eldupphör, frisläppande av den israeliska gisslan som fortfarande hålls av Hamas, samtidigt som ett överenskommet antal palestinska fångar i israeliska fängelser friges, och återupptagande av förhandlingarna om upprättandet av två separata stater i fred med varandra”, förklarar den tidigare palestinske ministern Al-Kidva, som är känd i Palestina inte bara för sina fredsvänliga ståndpunkter, utan också för att vara brorson till PLO:s historiske ledare Yassir Arafat.

Herr Olmert, hur kan två stater skapas i dag med förekomsten av allt större olagliga bosättningar med israeliska bosättare?

Vi tänker oss att Israel annekterar en överenskommen del av territoriet motsvarande 4 procent av Västbanken i Palestina, i utbyte mot ett lika stort territorium som i dag ligger inom Israels gränser. Ett territorium som ska ges till palestinierna och som skulle möjliggöra en förbindelsekorridor mellan Västbanken och Gaza.

Herr Al-Kidva, vilken är lösningen för Gaza?

Israel måste helt dra tillbaka sin militär från Gaza och tillåta att en palestinsk enhet bildas för att administrera området. Som en tillfällig och provisorisk lösning ser vi framför oss en kommission som består av teknokrater och yrkesmän med erkänt anseende och inte av politiska företrädare. Detta råd skulle vara kopplat till den palestinska myndighetens ministerråd, som sedan skulle förbereda allmänna val i de palestinska territorierna inom 24/36 månader.

Herr Olmert, skulle denna övning i god vilja från båda sidor vara tillräcklig, enligt er mening, för att garantera en omedelbar fredsuppgörelse?

Nej. Vi anser också att det finns ett behov av en ”Temporary Arab Security Presence” (TASP) i Gaza, som samtidigt med tillbakadragandet av den israeliska försvarsmakten (IDF) skulle kunna stabilisera situationen. Denna arabiska insatsstyrka bör ha kontakt med den palestinska nationella myndighetens (PNA) säkerhetsstyrkor och få vägledning från kommissionärsrådet.  Dess huvuduppgift skulle vara att förhindra ytterligare eventuella attacker mot Israel från Gaza.

Herr Al-Kidva! Hur kan tvåstatslösningen garantera en fredlig framtid?

Genom skyldigheten för staten Palestina att vara en icke-militariserad stat, med undantag för dess interna polisiära behov.

Skulle Olmert vara öppen för det centrala problemet: Jerusalems status.

Detta är den punkt som påven Franciskus vid vårt möte i dag var mest intresserad av. Vi tänker oss en särskild status för Jerusalem, som bör förvaltas av ett förmyndarskap bestående av fem stater (bland dem uppenbarligen Israel och Palestina) som skulle ha full auktoritet över alla delar av staden, enligt de regler som FN:s säkerhetsråd upprepade gånger har angett, och med en särskild roll för Jordanien, som det redan är i dag för moskéernas esplanad.  I vilket fall som helst anser vi att Gamla stan bör stå utanför politisk kontroll och tillägnas de tre monoteistiska religioner som betraktar den som en helig plats för bön.

Och hur är det med båda sidors anspråk på att ha Jerusalem som huvudstad i sin stat?

Olmert: Jerusalem kan vara Israels huvudstad i de delar som redan var Israel före den 5 juni 1967, förutom de judiska stadsdelar som byggdes efter 1967, vilka skulle vara en del av de 4,4 procent jag nämnde ovan.

Al-Kidva: och Al Quds, Palestinas huvudstad, skulle omfatta alla de arabiska stadsdelar som inte var en del av Israel före kriget 1967.

En sista fråga, herr Olmert. Denna välformulerade plan riskerar att förbli ett önsketänkande. Den går helt stick i stäv med den nuvarande israeliska regeringens intentioner...

De som känner mig vet vad jag tycker om den regering som leds av Netanyahu och som är underordnad Ben Gvirs och Smotrichs extremistiska fanatism. Men jag finner tröst i det faktum att 70 procent av israelerna är trötta på denna koalition, på den enorma skada den har åsamkat Israel och fortsätter att åsamka landet. Israel är en stark demokrati, och kommer på demokratisk väg att övervinna denna regering.

Med vilka alternativ?

Det civila samhälle som har visat massiva protester mot Netanyahu i två år kommer att kunna uttrycka ett nytt ledarskap som vi inte ens kan föreställa oss i dag. För, jag upprepar, Israel är ett demokratiskt levande och stabilt land.