Påven till Heliga Landets folk: ”Jag är nära”
Vatican News
I ett brev daterat den 7 oktober 2024, ett år efter den ”sorgliga dagen” då ”hatets stubin tändes (...) som exploderade i en spiral av våld”, vänder sig påven Franciskus till katolikerna i Heliga Landet ”medan blod och tårar fortfarande spills”.
”Jag tänker på er och ber för er”, skriver påven och beklagar ’den skamliga oförmågan hos det internationella samfundet och de mäktigaste länderna att tysta vapnen och få ett slut på krigets tragedi’.
Han konstaterar att ”ilskan växer, tillsammans med önskan om hämnd, medan det verkar som om få bryr sig om vad som behövs mest och vad man längtar efter: dialog och fred”.
”Krig är ett nederlag”, upprepar han, ”Vapen bygger inte framtiden utan förstör den, våld leder aldrig till fred. Historien bevisar detta, ändå verkar år efter år av konflikter inte ha lärt oss någonting.”
En försvarslös flock älskad av Gud
Han tackar den ”lilla, försvarslösa flock” som bor i Heliga Landet och som ”törstar efter fred” för att de vill stanna kvar i sina länder, be och bedriva välgörenhet, trots allt, och beskriver katolikerna i det Heliga Landet som ”ett frö älskat av Gud”.
Han uppmuntrar dem att hitta sätt att bära frukt på, utan att låta sig uppslukas av det mörker som omger dem.
”Var groddar av hopp, planterade i era Heliga länder, och låt trons ljus leda er till att vittna om kärlek mitt i hatet, till möte mitt i den växande konfliketen, till enhet mitt i den ökande fientligheten”, skriver han.
Och påven säger att han skriver ”med en faders hjärta” till sina barn, som ”idag upplever ett verkligt martyrium”, och ber dem att så ”frön av fred mitt i krigets vinter” och ”vittna om fredens kraft”.
Dag för bön och fasta
Påven Franciskus konstaterar att människor idag inte vet hur de ska uppnå fred. ”Som kristna får vi aldrig tröttna på att be om fred.”
”Det är därför som jag denna dag har uppmanat alla att hålla en dag av bön och fasta”, skriver han och kallar dem ’kärlekens vapen som förändrar historien, vapnen som besegrar vår enda sanna fiende: ondskans ande som underblåser krig’.
”Jag är nära”
Hela den andra delen av brevet består av en sekvens av ”Jag är med er, jag är nära er”. Påven Franciskus uttalar dessa ord till sina bröder och systrar, men också till de män och kvinnor av alla trossamfund och religioner som i Mellanöstern lider av krigets vansinne:
Till befolkningen i Gaza som är i hans tankar och böner varje dag;
Till de mödrar som gråter när de ser sina döda eller sårade barn, ”som Maria vid åsynen av Jesus”;
Till er ”som är rädda för att lyfta blicken av rädsla för att eld ska regna ner från himlen”;
Till er som ”inte har någon röst, för trots allt tal om strategier finns det lite oro för dem som lider mest av krigets förödelse, som de mäktiga påtvingar andra”;
Till er som törstar efter fred och rättvisa, ”och vägrar att ge efter för ondskans logik och, i Jesu namn, ’älskar era fiender och ber för dem som förföljer er’.
Tacksamhet till de hjälpande
Slutligen riktar påven ett tack till ”fredens söner och döttrar”, till dem som i hela världen hjälper dem som lider och till biskoparna och prästerna ”som ger Guds tröst till dem som känner sig ensamma och övergivna”.
”Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, jag välsignar er och omfamnar er med hjärtlig tillgivenhet. Må Vår Fru, Fredens Drottning, vaka över er. Må helige Josef, kyrkans beskyddare, skydda er.”
