Påven vid audiensen: Konfirmationen förmedlar den Helige Andes rika gåvor

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Vid den allmänna audiensen, onsdagen den 30 oktober, fortsatte påven Franciskus raden katekeser om den Helige Ande i kyrkans liv och reflekterade över konfirmationen.

Sakramentet par excellence

Påven sa att den Helige Andens heliggörande verkan först och främst kommer till oss genom två kanaler: Guds ord och sakramenten och att sakramentet par excellence är konfirmationen. I Nya testamentet talar man, förutom dopet med vatten, om handpåläggning, sa påven, ”som syftar till att på ett synligt och karismatiskt sätt förmedla den Helige Anden, med liknande verkan som hos apostlarna på Pingstdagen”.

Apostlagärningarna berättar om en viktig episod i detta avseende, sa påven och citerade: Efter att ha hört att några i Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes dit från Jerusalem. De ”reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande” (8:14-17). Till detta kommer vad Paulus skriver i sitt andra brev till korintierna, lade påven till: ”Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan” (1:21-22). Han påpekade att den Helige Anden som ett kungligt sigill som Kristus märker sina får med, är grunden för läran om den outplånliga karaktär som denna rit ger.

Påven sa att italienska biskopskonferensens katekes sammanfattar detta på ett bra sätt: konfirmationen är för troende vad pingsten var för hela kyrkan och att om dopet är födelsens sakrament är konfirmationen tillväxtens, men även vittnesbördets sakrament, eftersom detta är nära förknippat med det kristna livets mognad.

Aktivt deltagande i kyrkan

Med tanke på den nuvarande situationen i hela kyrkan, betonade påven, är det ett problem med att konfirmationen blir som en "sista rit" för många, som sedan lämnar kyrkan. Målet är alltså att detta sakrament blir en början på ett aktivt deltagande i kyrkans liv. Påven sa att troende lekmän här kan vara till hjälp - som har haft ett personligt möte med Kristus och som har haft en sann upplevelse av Anden. han lade till att konfirmationens sakrament i vissa fall blommar upp senare i livet.

Men detta gäller inte bara framtida konfirmander, utan det gäller oss alla och alltid. Tillsammans med konfirmationen och smörjelsen har vi också, försäkrar aposteln, fått Andens gåva, som han på ett annat ställe kallar Andens "första gåva” (Rom 8:23). Vi måste ”spendera” denna gåva, njuta av dessa första gåvor och inte gräva ner de mottagna karismerna och talenterna under jorden.

Andens låga

Påven avslutade sin trosundervisning med att hänvisa till 2 Timotheosbrevet 1:6, där Paulus uppmanar Timotheos att blåsa liv i den nådegåva från Gud som fanns hos honom sedan handpåläggningen. 

...verbet som används antyder bilden av en som blåser på elden för att återuppliva dess flamma. Här är ett vackert mål för Jubelåret! Att ta bort vanans och avståndstagandets aska, att likt fackelbärarna vid OS bli bärare av Andens låga. Må den Helige Ande hjälpa oss att ta steg i denna riktning!