Påvens audiens: Den Helige Anden är enhetens band i kyrkan

Vatican News

I sin trosundervisning till de troende som samlats på Petersplatsen för den allmänna onsdagsaudiensen den 9 oktober reflekterade påven Franciskus över den Helige Andes roll i kyrkans liv.

I sin katekes reflekterade han över avsnitt ur Apostlagärningarna och lyfte fram två av Andens främsta rörelser: Hans kraft att utvidga kyrkans räckvidd till alla folk, och hans förmåga att befästa enheten inom kyrkan själv.

Påven Franciskus började med att tala om pingsten och beskrev hur ”de alla fylldes av den helige Ande”, vilket gjorde det möjligt för apostlarna att tala på olika språk och förkunna Jesus Kristus för folken. Detta mirakulösa tecken var inte bara en uppvisning av gudomlig kraft, utan också ett tydligt budskap om att kyrkans mission är universell. Påven Franciskus förklarade att ”Den Helige Anden säkerställer kyrkans universalitet och enhet”.

Cornelius omvändelse

Påven pekade sedan på två viktiga exempel från Apostlagärningarna för att belysa hur Anden ”främjar universalitet”. Det första var Cornelius omvändelse, som markerade ett avgörande ögonblick då ”apostlarna utvidgade sitt perspektiv” och bröt ner barriärerna mellan judar och hedningar. Detta, sa han, var som en ”andra pingst”, som visar att Andens verk är ständigt pågående och ständigt driver kyrkan att omfamna nya folk.

Påven Franciskus nämnde också Paulus missionsresa, då aposteln först ”förbjöds av den Helige Ande” att förkunna i Mindre Asien och senare i en vision omdirigerades till Makedonien. Denna episod illustrerar att Anden inte bara främjar etnisk expansion utan också ”geografisk expansion”, sa påven, och vägleder kyrkan att förkunna evangeliet i nya länder.

Konciliet i Jerusalem

Den Helige Andes andra rörelse, fortsatte påven Franciskus, är hans arbete att skapa och bevara enhet. Han pekade på konciliet i Jerusalem, där apostlarna och de första kristna diskuterade huruvida hedningarna som konverat skulle följa den mosaiska lagen. Lösningen, som tillkännagavs med orden: ”Det verkar gott för den helige Ande och för oss”, var resultatet av dialog, bön och urskiljning, sa påven. Mot bakgrund av detta noterade påven Franciskus att Anden ”inte alltid skapar enhet plötsligt, med mirakulösa och avgörande handlingar”, utan ofta verkar på ”ett diskret sätt”, med respekt för mänskliga processer och skillnader, ”på ett synodalt sätt”.

Den Helige Ande är enhetens band

Påven påminde sedan om Augustinus ord, som jämförde den Helige Anden med kyrkans själ och sa: ”Liksom själen är en del av människans kropp, så är den Helige Anden en del av Kristi kropp, som är kyrkan”. Detta, förklarade påven Franciskus, understryker att Anden inte skapar enhet externt eller genom befallning. Snarare är det så att ”han själv är enhetens band” inom kyrkan.

Som avslutning på sin katekes uppmanade påven Franciskus de troende att tillämpa denna lärdom i sina personliga liv och noterade att ”kristen enhet inte byggs genom att vänta på att andra ska nå oss där vi är, utan genom att vi tillsammans rör oss mot Kristus”. Han påpekade att detta inte bara gäller kyrkan som helhet, utan också vardagliga relationer inom äktenskap, familjer och samhällen.

Slutligen bad påven Franciskus de troende som samlats att be om den Helige Andes hjälp att vara ”redskap för enhet och fred”, både inom kyrkan och i världen.

Böner för fred

Efter sin katekes påminde påven Franciskus de samlade troende om att oktober är rosenkransens månad. Han uppmanade de troende att be rosenkransen varje dag och bad dem anförtro alla dem som lider till Jungfru Maria. Särskilt, sa han, ”de plågade i Ukraina, Sudan, Myanmar, Palestina och Israel”.