Påven uppmanar stiften att fira sina helgon den 9 november

Vatican News

De lokala kyrkorna, uppmanas från och med jubelåret 2025, att minnas och hedra de exempel på helighet som har präglat troslivet och den lokala andligghenten varje år den 9 november, på högtiden för Lateranbasilikans invigning. Påven Franciskus fastställde detta återkommande datum i ett brev som publicerades den 16 november.

Ett datum som minneshögtid

Påven Franciskus bekräftar att helighet, mer än att vara frukten av mänskliga ansträngningar, är att ge utrymme för Guds verk och skriver i brevet om den universella kallelsen till helighet, som också är kärnan i Andra Vatikankonciliets lära. Han anser att det är viktigt att alla lokala kyrkor på ett och samma datum högtidlighåller minnet av de helgon och saliga, liksom de vördnadsvärda och Guds tjänare som finns i deras respektive territorier.

Påven skriver att det inte handlar om att införa ett nytt minnesmärke i den liturgiska kalendern, utan om att med lämpliga initiativ utanför liturgin främja eller inom liturgin i predikan eller vid andra lämpliga tillfällen påminna om de trosvittnen som har präglat det lokala kristna livet i tro och andlighet.

Riktlinjer från biskopskonferenserna

Påven skriver att detta kommer att göra det möjligt för de enskilda stiftsgemenskaperna ”att återupptäcka eller föreviga minnet av Kristi extraordinära lärjungar som har lämnat ett levande tecken på den uppståndne Herrens närvaro och som än idag är säkra vägvisare under den gemensamma resan mot Gud, som skyddar och stöder oss”. Han konstaterar att pastorala rekommendationer och riktlinjer kan utvecklas av de lokala biskopskonferenserna.

Helgonen ”i vår närhet”

I brevet betonar påven än en gång vikten av det som han redan har kallat ”heliga grannar”, den ”vardagliga heligheten” som kyrkan, som är spridd över hela världen, alltid är rik på. Han uppmuntrar oss att odla en kontinuerlig och nära relation med dem som med rätta kan betraktas som ”våra vänner, följeslagare på resan, som hjälper oss att fullt ut förverkliga vår dopkallelse och visar oss kyrkans vackraste ansikte - kyrkan som är helig och är helgonens moder”.

Han påminner även om martyrerna, Guds tjänare, vars saligförklaring och helgonförklaring är på gång, och de vördnadsvärda, vars heroiska dygder är erkända, och ger flera exempel i det dagliga livet: ”makar som troget har levt sin kärlek öppna för livet; män och kvinnor som i sina olika yrken har försörjt sina familjer och samarbetat för att sprida Guds rike; tonåringar och unga som har följt Jesus med entusiasm; präster som genom sin tjänst har utgjutit nådegåvorna över Guds heliga folk; män och kvinnor i ordenslivet som genom att leva de evangeliska råden har varit levande bilder av Kristus... de fattiga, de sjuka, de lidande som i sin svaghet har funnit stöd i den gudomlige Mästaren.”