Påven till präster och ordensfolk på Korsika: Förlåt allt, förlåt alltid
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Korsikas biskopar, präster, diakoner, ordensfolk och seminarister samlades i katedralen Vår Fru av Upptagningen på Korsika söndagen den 15 december för att tillsammans med påven Franciskus be Angelusbönen.
I sitt tal tackade påven Franciskus de närvarande för deras dagliga ansträngningar, mitt i utmaningarna.
Välsignade av det lilla
Bland utmaningarna nämnde påven kampen att sprida evangeliet i dagens Europa, där resurserna är få och samhället ofta är likgiltigt. Påven Franciskus beskrev dock denna ”fattigdom” som en välsignelse eftersom ”den tar ifrån oss övertygelsen att vi lyckas av egen kraft”. På så sätt påminde han alla närvarande om att det inte handlar om ”mig” utan om Gud. Denna ödmjukhet, betonade han, håller fokus på Kristus, som verkar genom det vi erbjuder.
Han uppmanade sedan alla närvarande att fråga sig: Hur lever jag mitt prästämbete, mitt fudsvigda liv, mitt liv som lärjunge?
Ta hand om dig själv, ta hand om andra
Påven fortsatte sedan med att uppmana de samlade att fokusera på två typer av omsorg: omsorg om sig själv och omsorg om andra.
Genom att påminna om att ta hand om sig själv beskrev påven Franciskus att kallelsen till det gudsvigda livet inte är ett ”ja” som kommer en gång för alla utan snarare är en daglig förnyelse. ”Det går inte att leva utan Herren”, varnade han och betonade behovet av eukaristiskt firande och stunder av tystnad. Han talade också om vikten av att balansera livet väl, så att man inte blir utbränd. Man behöver tid för vila, dialog och även för personliga intressen, sa han och tillade att även broderskapet är viktigt.
När påven sedan talade om de som de tjänar citerade han Paulus, som sa: ” Jag skall med glädje offra allt, ja, offra mig själv”. Evangelisation, sa påven, kräver tro, kreativitet och mod att omvärdera gamla metoder och anamma nya sätt att möta människor där de är. Men framför allt, tillade han, handlar det om att mötas - att föra Kristi hopp till de lidande, de förlorade och alla de som längtar efter mening. Detta innebär att man måste omfamna medkänsla och förlåtelse, särskilt i försoningens sakrament.
När påven talade om förlåtelse uppmanade han: ”Snälla, förlåt alltid. Förlåt allt och alltid.” Han påminde om en klok kardinals ord som rådde präster att aldrig ställa för många frågor och uppmanade dem att ”om någon stammar av skam, säg: 'Bra, jag har förstått. Låt oss gå vidare.'” Förlåt alltid!”, upprepade påven och påpekade att förlåtelse är en återspegling av Guds eget hjärta.
”Under mina 55 år som präst har jag aldrig nekat absolution. Jag älskar att höra bikt. Jag har alltid försökt att förlåta”, sa han.
Vädjan till Madunnuccia
Som avslutning på sitt tal åkallade påven Franciskus Jungfru Maria, eller ”Madunnuccia” som hon kallas i regionen, innan han ledde församlingen i Angelusbönen.
