Påvens budskap på Världsfredsdagen: ”Vi står alla i skuld till Gud”

Vatican News

Hoppet har varit ett genomgående tema i alla påven Franciskus budskap på Världsfredsdagen. Detta är ännu mer sant i hans budskap för den 58:e Världsfredsdagen, som kommer att uppmärksammas den 1 januari 2025, samtidigt som kyrkan inleder Hoppets jubelår mitt i en aldrig tidigare skådad kombination av utmaningar som världen står inför idag.

”Förlåt oss våra överträdelser”

Årets budskap är tillägnat temat ”Förlåt oss våra överträdelser: Ge oss din frid”, vilket understryker den djupa innebörden av jubelårstraditionen som påminner oss om att vi alla ’står i skuld’ till Gud, som i sin oändliga barmhärtighet och kärlek förlåter våra synder och uppmanar oss att förlåta de som begår överträdelser mot oss.

Påven påminner om att jubelåret i den judiska traditionen var ett särskilt år för syndernas förlåtelse och befrielse från skulder som lyftes från de förtryckta och han konstaterar att även i vår tid är detta särskilda nådens år ”en händelse som inspirerar oss att försöka etablera Guds befriande rättvisa i vår värld”, som präglas av orättvisor och ”systematiska” utmaningar som Johannes Paulus II kallade ”syndens strukturer”.

Systematiska orättvisor och ”sammanlänkade” utmaningar

Påven nämner den omänskliga behandlingen av migranter, miljöförstöringen, ”den förvirring som avsiktligt skapas av desinformation, vägran att engagera sig i någon form av dialog och de enorma resurser som läggs på krigsindustrin”.

”Var och en av oss måste på något sätt känna sig ansvarig för den förödelse som jorden, vårt gemensamma hem, har utsatts för, till att börja med de handlingar som, om än bara indirekt, underblåser de konflikter som för närvarande plågar vår mänskliga familj”, skriver han.

Dessa ”sammanlänkade” utmaningar, menar påven Franciskus, kräver inte ”sporadiska filantropiska handlingar” utan ”kulturella och strukturella förändringar” för att ”bryta orättvisans band och förkunna Guds rättvisa”.

Jordens resurser är Guds gåva till hela mänskligheten

Med hänvisning till den helige Basilius av Caesarea påminner påven oss om att allt vi gör anspråk på som vårt eget i själva verket är en gåva från Gud och att jordens resurser därför är avsedda att komma hela mänskligheten till del, ”inte bara ett fåtal privilegierade”.

Genom att förlora vår relation till Gud ur sikte, säger han, blir mänskliga interaktioner besudlade av exploateringens och förtryckets logik, ”där makt berättigar”.

Detta speglar dynamiken hos eliterna på Jesu tid, som levde på de fattigas lidande, och finner resonans i dagens globaliserade värld, som vidmakthåller orättvisor, vilket framgår av skuldkrisen som fångar fattigare länder i en ond cirkel av beroende och ojämlikhet.

Utlandsskuld ett medel för kontroll av rikare länder

Påven konstaterar: ”Utlandsskulden har blivit ett kontrollmedel genom vilket vissa regeringar och privata finansinstitut i de rikare länderna skrupelfritt och urskillningslöst exploaterar de fattiga ländernas mänskliga resurser och naturresurser, helt enkelt för att tillfredsställa kraven på sina egna marknader.”

Dessutom ”tvingas olika folk, som redan tyngs av internationella skulder, att också bära bördan av den ’ekologiska skuld’ som de mer utvecklade länderna har ådragit sig”.

I jubelårets anda upprepar påven Franciskus därför sin vädjan till det internationella samfundet att arbeta för att efterskänka utlandsskulderna och erkänna den ekologiska skuld som finns mellan nord och syd i världen. ”Detta är en vädjan om solidaritet, men framför allt om rättvisa”, understryker han.

”Den kulturella och strukturella förändring som behövs kommer att ske när vi äntligen inser att vi alla är söner och döttrar till en och samma Fader, att vi alla står i skuld till honom men även att vi behöver varandra, i en anda av delat och diversifierat ansvar”, skriver han.

”Den kulturella och strukturella förändring som behövs kommer att ske när vi äntligen inser att vi alla är söner och döttrar till en och samma Fader, att vi alla står i skuld till honom men också att vi behöver varandra, i en anda av delat och diversifierat ansvar.”

Som en väg till hopp under jubelåret erbjuder påven Franciskus tre förslag, med tanke på att ”vi, vars skulder har blivit oss förlåtna, är skyldiga”.

Vädjan om skuldavskrivning

För det första förnyar han den vädjan som Johannes Paulus II lanserade i samband med det stora jubelåret år 2000 om att överväga betydande minskningar eller en fullständig avskrivning av internationella skulder för länder ”som inte har möjlighet att betala tillbaka det belopp de är skyldiga”, även mot bakgrund av den ekologiska skuld som de mer välmående länderna är skyldiga dem.

Detta, säger han, bör ske inom en ”ny finansiell ram” som leder till att en global finansiell stadga skapas ”baserad på solidaritet och harmoni mellan folken”.

Uppmaning om avskaffande av dödsstraffet

Påven ber sedan om ”ett fast åtagande att respektera människolivets värdighet från befruktningen till den naturliga döden” och uppmanar till avskaffande av dödsstraffet och främjandet av en livskultur som värdesätter varje individ.

Mindre medel till vapen, mer till utveckling

I Paulus VI:s och Benedictus XVI:s fotspår upprepar påven Franciskus sin vädjan om att ”åtminstone en fast procentandel av de medel” som är öronmärkta för krigsmateriel ska gå till en global fond för att utrota hungern och främja hållbar utveckling i fattiga länder och hjälpa dem att bekämpa klimatförändringarna.

”Hoppet flödar över i generositet; det är fritt från beräkningar, ställer inga dolda krav, är obekymrat om vinst, utan syftar bara till en sak: att resa dem som har fallit, att läka hjärtan som är krossade och att befria oss från varje form av slaveri.”, skriver han.

”Generositet reser upp de som har fallit, läker hjärtan som är krossade och befriar oss från varje form av slaveri.”

Avväpna hjärtan

Det övergripande målet med dessa förslag är att uppnå sann och varaktig fred i världen, vilket inte bara innebär frånvaro av krig utan en djupgående omvandling av hjärtan och samhällen.

Påven menar att Gud skänker sann fred till hjärtan som ”avväpnas” från själviskhet, fientlighet och oro inför framtiden och ersätter dem med generositet, förlåtelse och hopp om en bättre värld: ”Må vi söka den sanna fred som  Gud skänker avväpnade hjärtan.”

Enkla vänliga och solidariska handlingar, kan bana väg för denna nya värld och främja en djupare känsla av broderskap och delad mänsklighet.

Som avslutning på sitt Fredsbudskap skriver påven Franciskus följande fredsbön:

Förlåt oss våra skulder, Herre,

liksom vi förlåter dem som har begått brott mot oss.

I denna förlåtelsens cykel, ge oss din frid,

den frid som du ensam kan ge

till dem som låter sitt hjärta avväpnas,

till dem som i hopp väljer att förlåta sina bröders och systrars skulder,

till dem som inte är rädda för att erkänna sin skuld till dig,

och till dem som inte stänger sina öron för de fattigas rop.