Den ukrainska gruppen Antytila sjunger om kriget
Svitlana Dukhovych - Vatikanstaten översättning Katarina Agorelius
"Sirener har stört vår sömn, och sedan sätter man sig bakom ratten och ger sig ut i det okända. Allt det förflutna i två resväskor. Alla nerver i din näve, riv inte sönder mig så där. Jag stannar och andas in röken".
Så börjar den ukrainska delen av den tvåspråkiga versionen av låten "2step" som den brittiska artisten Ed Sheeran har skrivit tillsammans med den ukrainska poprockgruppen Antytila. Videon av versionen, som gjordes på den brittiska singer-songwriterns initiativ, släpptes den 2 maj 2022 på bandets YouTube-kanal. I låtens ukrainska text berättar frontmannen Taras Topolia historien om hur kriget började för hans familj. "Och det här är inte bara min historia", betonar sångaren i en kommentar till videon som har publicerats på plattformen. "Det är berättelsen om miljontals ukrainare vars familjer har splittrats, ibland för alltid, av de fruktansvärda bombningarna och kriget". För ett år sedan uppträdde Antytila (som betyder "antikroppar" på ukrainska) under Italiens stora sångtävling Sanremo 2023 med låten "Fästning Bakhmut", som berättar om ett av krigets blodigaste slag. De starka känslorna som låten förmedlar har gruppens fem medlemmar personligen upplevt då de tjänstgjorde vid frontlinjen som sjukvårdare från februari till augusti 2022. De kallades sedan tillbaka till bakre delen av kommandot, men stödjer fortfarande sin bataljon.
Det militära engagemanget
"Beslutet att gå med i territorialförsvaret, tillsammans med andra medlemmar i gruppen Antytila, var redan fattat innan den storskaliga invasionen - säger Taras Topolia i en intervju med Vatikanens media - När vi sedan gick med valde vi inte vilken typ av tjänst vi skulle utföra utan tänkte helt enkelt att om det blev en invasion skulle vi försvara landet som alla medborgare i sitt land måste göra. När invasionen började och vi gick med i bataljonen, fick vi uppdraget som sjukvårdare eftersom vi redan hade viss erfarenhet av frivilligarbete från 2014 då vi levererade en mängd sjukvårdsmateriel till enheterna. Förutom funktionen som bataljonens sjukvårdare, hjälpte vi tillsammans med andra musiker till med förnödenheter, lärde soldaterna hur de skulle använda läkemedlen i första hjälpen-kit och så vidare."
På frågan om varför de hade fattat detta beslut svarar sångaren med en annan fråga: "Kunde vi ha gjort något annat? Definitivt inte, eftersom våra handlingar skulle ha varit helt i strid med vad vi sjunger och med våra övertygelser. När problemen kommer måste man försvara och hjälpa det land som gav dig möjlighet att sjunga här och möjlighet att växa och utvecklas - det land där du ju utan att välja föddes. Så du måste vara där och göra något, särskilt när landet är i en kritisk situation och behöver din hjälp. Och en annan sak: vid den tidpunkten var det uppenbart att man inte kunde vinna kriget och stoppa invasionen med sånger. Naturligtvis hjälper sånger - de lyfter andan och gör det lättare att ta sig igenom alla dessa upplevelser - men sånger stoppar inte ett maskingevär eller artilleri, de räddar inte livet på de sårade på slagfältet. Så i det ögonblicket var det det enda möjliga beslutet.
Valet att kämpa vid fronten för att försvara sitt folk gjordes av många andra ukrainska sångare, regissörer, konstnärer, författare och dansare. Några förlorade tyvärr sina liv. Det finns många andra som gör allt de kan för att hjälpa till genom att samla in pengar, både utomlands och i hemlandet, genom att hjälpa till att evakuera människor från de värst drabbade områdena och stödja de fördrivna. Alla dessa personer, om de så befinner sig vid fronten eller i bakgrunden, fortsätter att skapa kultur och konst genom att skriva texter, ge ut böcker och vinna priser vid olika festivaler. Förändringen i form och innehåll i deras verk är mycket tydlig. "Ryssarna har 'ukrainiserat' det kulturella utrymmet i vårt land", säger Taras Topolia med viss ironi och hänvisar till att det som en reaktion på den militära aggressionen efter den 24 februari 2022 "i Ukraina", förklarar han, "fanns en slags naturlig spärr mot den stora mängden ryskspråkigt innehåll. Folk började mer uppskatta ukrainska och det resulterade i att ukrainska artister började göra fler låtar och videoklipp på ukrainska än tidigare".
Sånger om kamp
Förändringen gäller inte bara språket. "Om vi talar om stämningen", konstaterar den ukrainske sångaren, "är det uppenbart att dramatiska verk dominerar. Kulturens värld återspeglar allt som händer med folk och den gör det genom melodier och texter som oftast är dramatiska och går i moll, vilket stämmer överens med den allmänna sinnesstämningen i denna kamp, med det faktum att många ukrainare dör, skadas och många familjer skiljs åt av gränser, av långa avstånd. Sångerna gör det också lättare att övervinna en tragedi som är så stor som ett krig.
Medvetenheten om att de trots allt var tvungna att fortsätta skapa, fick Antytila att hålla fast vid sin plan att lansera sitt nya album "MLNL", som de sedan månader hade förberett. De gjorde det på den ryska invasionens andra dag, från en källare där deras bataljon var stationerad. "Vi lanserade albumet genom ett videomeddelande från vår mobil", berättar Topolia, "och det var så albumet kom ut på nätet. Albumet var på sätt och vis profetiskt eftersom låtarna handlar om vår kamp, om det faktum att vi trots alla rationella bedömningar fortsätter att kämpa för det som är rätt och försvara det som vi håller kärt. Enligt Topolia återspeglar en av låtarna särskilt deras beslutsamhet. Sången som på ukrainska heter "Моє" betyder bokstavligen "Min", men i detta sammanhang har det en bredare betydelse. Det anger, förklarar han, vad jag håller kärt, vad som är kärt för mig. Refrängen säger: "Min! Min! Jag skall slita det med mina tänder från hyenorna". "Dessa hyenor", förklarar han, "har samlats runt oss: vissa är uppenbara och onda och dödar oss med kulor, andra försöker i tysthet förstöra vårt land och få oss att sluta kämpa, men vi 'sliter loss med tänderna' det som är kärt för oss, och vi kämpar.
Att se framåt med värdighet
Krig, som för med sig död och ondska, skadar ofta inte bara kroppen utan också själen. "För dem som skickas till fronten är det mentalt mycket svårt att se sina nära och kära, släktingar och vänner dö och sina vapenbröder skadas", erkänner Topolia. "Under vår tjänstgöring såg vi tyvärr också en hel del och allt detta finns naturligtvis kvar i vårt minne och i våra känslor. Men, som min mamma brukade säga, så måste vi agera från motsatt synvinkel: vad händer om..? Om vi låter oss fångas av dessa känslor, blir deprimerade, förtvivlade, så arga att vi inte kan göra det vi måste göra just då, ja, då förlorar vi helt enkelt. Därför måste man bemästra sina känslor, bita ihop och göra det man måste göra, oavsett hur svårt det är.
"Hur skulle du beskriva ljudet av Ukraina nu?" frågar vi Antytilas frontman. "Det är framför allt ett ljud av militärernas röster, av deras önskningar och drivkrafter. Det är ett ljud av hopp om seger. Det är ett tungt, ibland tragiskt ljud. Men det viktigaste är att Ukraina fortfarande existerar, att dess röst ekar över hela världen, och att dess kamp hörs över hela världen.
Taras Topolia har många fans i sitt hemland, inte bara för sin musikaliska talang utan också för sin personliga integritet. När han talar om vilka värderingar han vill föra vidare till sina tre barn nämner han bara en - samvetet - som enligt honom allt annat härrör från. "En person måste ha ett samvete och stå upp för de övertygelser som han anser vara rätt. Eftersom uselhet, rädsla, svek, alla dessa egenskaper, i större eller mindre utsträckning, är inneboende i varje person, men bara de som kan kämpa för sina övertygelser och lyckas sätta det gemensamma goda framför den personliga överlevnaden".
