Kardinal Arborelius: Viktigt att lyssna till påven. Intervju om Traditionis custodes

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus motu proprio Traditionis custodes om begränsningar i firandet av mässan enligt ordningen i missalet före 1970 års reform har vållat blandade känslor. Vi låter biskop av Stockholm, kardinal Anders Arborelius, berätta vad det handlar om och ge svar på frågor som har kommit upp på vissa håll i Sverige och den universella kyrkan. 

Med anledning av påven Franciskus apostoliska brev, utfärdat som motu proprio Traditionis custodes som begränsar firandet av den extraordinarie formen av mässan, har det kommit många reaktioner. Biskop av Stockholm, kardinal Anders Arborelius, varför har påven tagit detta beslut?

Påven har ju rådfrågat biskopar i hela världen om hur situationen är när det gäller firandet av 1962 års mässa och har kommit fram till att det på vissa håll – och det är viktigt att betona, på vissa håll – har gett upphov till att man har betvivlat det ordinarie mässformens giltighet och till och med också isolerat sig från gemenskapen med påven och Rom. Dessa reaktioner är naturligtvis väldigt få, men det finns alltså tendenser till att avskilja sig från kyrkans gemenskap och därför måste ju påven, som enhetens garant och bevarare, inskrida.

Man vill alltså att det ska finnas en större enhet i det eukaristiska firandet. Kan ni förklara?

Det Andra Vatikankonciliet beslöt ju, liksom konciliet i Trient, att få en enhetlig mässform och det är den som är det ordinarie och centrala sättet att fira liturgi. Samtidigt har man gett tillstånd att fira den äldre mässformen under vissa omständigheter – både påven Johannes Paulus II och Benedikt har gett detta tillstånd – och man hoppades att det skulle bidra till att bevara enheten. Men tyvärr har det på vissa håll gett upphov till vissa tendenser till schismatiska åtgärder. Så att därför är det ju påvens plikt att se till att det inte ska fortsätta i den riktningen.

Är det någon särskild del av världen som har större problem med det här?

Det är svårt att säga. Jag tror inte att vi har några större problem här i Sverige, även om man nu på nätet har haft tendenser som har attackerat påven, men det är ju randfenomen. De flesta som har deltagit i den äldre mässformen är säkert väldigt hängivna och fromma katoliker. Men de här tendenserna finns alltså lite varstans och därför måste man på något sätt starkare betona enheten i kyrkan i dag, när det är väldigt lätt att människor tar över med ideologiska, ja, rent av politiska, terminologier också när det gäller tillhörigheten till kyrkan. Så att jag tror att det är väldigt viktigt att lyssna noga till vad påven säger i det här motu propriet. Som några säger, har han faktiskt inte förbjudit firandet av den äldre mässformen, men begränsat det till rimliga proportioner.

Man ska inte kunna fira denna mässa i församlingskyrkor….

Det är en av de konkreta åtgärderna som tas. I vårt stift hålls de i de flesta fall inte i församlingskyrkor, på några platser är det så, men då får man söka andra möjligheter att fira den här mässan. Det tror jag inte kommer att vara något större problem för oss. Vad det gäller andra länder, är det svårt att veta hur det kommer att bli.

Är det ett svårt uppdrag för er biskopar att se till att det här efterlevs?

Det är lite olika. Vi vet att det är väldigt olika i olika delar av världen. Detta är i stort sett ett fenomen i västvärlden. Östeuropa, Latinamerika, Afrika och Asien har knappast de här problemen, utan det är i den västerländska delen av världen som det kan finnas vissa pastorala problem som måste lösas. Men jag tror inte att det kommer att vara några större svårigheter i Sverige i alla fall.

Slutligen, detta motu proprio utfärdades 16 juli på den liturgiska minnesdagen för Vår Fru av Karmel. Vill karmelitbroder Arborelius kommentera detta? 

Det var också något jag lade märke till, att man liksom ställde det under Jungfru Marias beskydd. Vår Fru av berget Karmel representerar ju den plats Jungfru Maria har i kyrkan, som ska sätta vår tillhörighet till Jesus Kristus i kyrkan i centrum. Så på något sätt tror jag att man ville markera att det är för kyrkans bästa, för att vi under Marias beskydd ska känna oss som bröder och systrar i gemenskap med världen. Alltså att enheten i Kristus, tillhörigheten till Kristus och kyrkan är det centrala och som vi till varje pris måste bevara gentemot alla försök till splittring eller schismatiska tendenser.

Jag tror inte att folk ska oroa sig för mycket för det här. Första reaktionen för många var att man var väldigt orolig, men jag tror att det kommer att gå ganska smärtfritt i de flesta länder, utom naturligtvis för dem som redan har hamnat i en inre schismatisk hållning och nu utgjuter sig över påven och då visar sitt sanna ansikte.