Kardinal Parolin: Påven besöker Malta med evangeliet om fred och mottagande
Massimiliano Menichetti – sammanfattning Katarina Agorelius
Kardinalstatsekreterare Pietro Parolin berättar i en intervju för Massimiliano Menichetti, Vatican News, om påven Franciskus 36:e apostoliska resa som går till Malta 2-3 april.
Välkomna, skydda, främja och integrera
Välkomna, skydda, främja och integrera. Inför påven Franciskus resa till Malta påminner Vatikanens utrikesminister, kardinalstatsekreterare Pietro Parolin, om dessa fyra verb som påven har angett, för att omfamna dem som flyr från krig, förföljelse, våld eller söker en bättre framtid och inbjuda hela Europa till att ömsesidigt dela med sig och ta ansvar. Fokus för denna apostoliska resa är evangeliets förkunnelse, för att ge "skäl till livet och hoppet, som vi behöver så mycket i dagens värld”. Resan som 2020 flyttades fram på grund av covid-19-pandemin blir av i en tid då det är krig i Ukraina och kardinal Parolin upprepar påvens sorg över det pågående kriget och hopp om att vapnen ska tystna. Han kommer som vanligt att stå vid påvens sida under resan.
Påvens oro
Parolin berättar att resan till Malta är efterlängtad, men att kriget i Ukraina oroar påven oerhört mycket. Därför väntar sig Parolin att påven kommer att upprepa sina appeller om ett slut på kriget och om att genom dialog och förhandlingar uppnår konkreta resultat.
Migrationen
På frågan om vad Europa kan göra för flyktingar och migranter som kommer från sydligare länder, säger han att den solidaritet Europas länder nu visar för de ukrainska flyktingarna kan bidra till att öka känsligheten för annan migration. Som påven ofta upprepar är prioriteten att rädda liv och rädda liv till sjöss, förklarar Parolin och att detta kan göras genom att öka möjligheten till en ordnad migration. Ännu viktigare, lägger han till, är att arbeta för att ingen ska tvingas lämna sina länder på grund av konflikter, osäkerhet och underutveckling. Det handlar om att skapa ekonomisk utveckling och politisk stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter i dessa länder, förklarar han. Samtidigt gäller det att sammanföra de fyra verb som påven ber oss om att följa: välkomna, skydda, främja och integrera. Parolin betonar att ingen stat ensam kan ta hela ansvaret, utan att det krävs ett gemensamt engagemang som delas av civilsamhället och religiösa grupper och i synnerhet den katolska kyrkan.
I Paulus fotspår
Efter att ha gästat Cypern och Grekland kommer påven att fortsätta i aposteln Paulus spår och besöka ön där hans fartyg förliste. Vi är också inne på det tionde året av påvens pontifikat, vilken bedömning kan vi göra, särskilt med tanke på den utåtriktade kyrka som den påven önskar? Kardinal Parolin svarar att det är signifikativt att påven reser till Malta just på sitt pontifikats tionde år eftersom landet är kopplat till Paulus, evangeliets förkunnare nummer ett, eftersom han insisterar på att kyrkan ska vara mer missionerande och förkunna evangeliet för alla och i alla situationer. Påvens utåtriktade mission har två karaktärsdrag, säger Parolin, att möta verkliga personer och möta dem i deras miljöer. Denna mission att omvända kräver tålamod och en god vilja, erkänner Parolin men tror att denna kallelse har en stor inverkan på kyrkans liv. Han tror också att de flesta vill gå i denna riktning, för att förkunna evangeliet till dagens människor och genom evangeliets förkunnelse ge "skäl till livet och hoppet, som vi behöver så mycket i dagens värld”.
Tradition av nästankärlek
Kardinal Parolin förklarar att kyrkan i Malta står inför samma problem som hela västvärlden, med en viss nedgång i religionsutövning och av de kristna värderingar som samhället bygger på, även om det finns en stor religiös tradition av nästankärlek. Han tror att svaret på problemet ligger i den mission, förkunnelse och öppenhet för dialog med dagens värld som påven talar om.
Förkroppsliga tron
85 procent av Maltas folk är katoliker och kardinalstatsekreterare Parolin hoppas att folket, genom påvens besök, vill låta sig stärkas i tron och, som Paulus sa, förkunna evangeliet ”i tid och otid” och förkroppsliga den egna tron genom välgörenhet och genom att välkomna andra.
