Synoden – en församling som omfamnar de lidandes smärta

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Strax efter lunch måndagen den 7 oktober hölls presskonferens i Heliga stolens pressrum om synodens arbete. Samma morgon hade 351 deltagare i Paulus VI:S audienshall samlats till bön för fred, helt enligt påven Franciskus uppmaning vid synodens inledande mässa om en dag av bön och fasta för fred denna dag. Söndag eftermiddag leddes rosenkransbönen av påven i den påvliga basilikan Santa Maria Maggiore.

Prefekten för dikasteriet för kommunikation Paolo Ruffini berättade inledningsvis under presskonferensen att påven samma dag hade skickat ett brev till katolikerna i Mellanöstern. 

Nästankärlek

Synoden präglas av bön, fasta, men även välgörenhet. Påvens allmoseutdelare kardinal Konrad Krajewski hade under morgonen meddelat att man gör en insamling av medel som särskilt är avsedda för församlingen i Gaza och för församlingsprästen fader Gabriel Romanelli, som påven ringer varje dag för att visa sin närhet till det lidande folket.

9 av de 21 nya kardinalerna medlemmar i synoden

Generalsekreterare för synodens generalsekretariat kardinal Mario Grech hade noterat att 9 av de 21 nya kardinaler som påven tillkännagav vid Angelus på söndagen deltar i synoden, nämligen Luis Gerardo Cabrera Herrera, Tarcisio Isao Kikuchi, Pablo Virgilio Siongco David, Ladislav Nemet, Jaime Spengler, Ignace Bessi Dogbo, Dominique Mathieu, Roberto Repole och Timothy Peter Joseph Radcliffe.

Verkliga relationer och fred

Ruffini hänvisade sedan till en meditation som hade hållits av benediktinmoder Ignazia Angelini och en rapport som synodens huvudtalare kardinal Jean-Claude Hollerich presenterade om modul II i Instrumentum laboris.

Moder Angelinis uppmaning var att gå den synodala kyrkans väg inspirerade av evangeliet om den barmhärtige samariern. Samariern blir en symbol för en synodal väg, ett förhållningssätt som omfattar ödmjukhet och medkänsla och att detta leder kyrkan till ett helt nytt uppdrag, styrt av barmhärtighet och verkliga relationer. Men det krävs omvändelse, inte bara av individer utan av relationer, för att gå över till en annan modell av synodal kyrka.

Kardinal Hollerich kopplade samman reflektionen över relationer med temat fred och beskrev strukturen för modul II, som omfattar en fördjupad studie av relationer som grundläggande för den synodala kyrkan.

Interkulturalitet nödvändig

Kyrkan måste bygga broar och själv vara en bro, och därför är det nödvändigt att uppmärksamma olika kulturer och religioner, odla dialog och synodalitet. Kardinal Oswald Gracias, medlem av det ordinarie rådet i synodens sekretariat och även av kardinalsrådet - den arbetsgrupp som påven Franciskus inrättade i början av sitt pontifikat för att hjälpa honom att styra kyrkan - betonade detta vid presskonferensen och underströk att man inte kan klara sig utan interkulturalitet för att göra framsteg inom synodaliteten. Respekten för kulturer är viktig för kardinal Gracias, som med hänvisning till den synodala vägen i Asien betonade att man för att bygga Guds rike i länder där det finns olika lokala kulturer måste värdesätta dessa och inte införa föreställningar eller koncept, för att de inte skulle förstås.

Stärka banden mellan kyrkorna

Monsignore Gintaras Grušas, ordförande för europeiska biskopskonferensernas samarbetsråd CCEE, förklarade att synodens deltagare i bön och fasta för fred och enhet i världen står nära dem som lider på grund av krig, som dem i Mellanöstern och Ukraina. Att föra en dialog är vårt uppdrag, sa han och betonade behovet av att stärka banden mellan kyrkorna, särskilt med dem som upplever svåra tider.

Ömsesidigt lyssnande

Det ömsesidiga lyssnandet ökar under synoden, konstaterade syster Mary Teresa Barron, ordförande för International Union of Superiors General. Förmågan att lyssna på varandra har förbättrats vilket möjliggör större urskiljning av andras övertygelser. Och att lyssna leder också till att man kommer närmare de uteslutna, de marginaliserade. UISG har som ett synodalt initiativ sedan september 2023 inrättat ett kontor som är särskilt inriktat på synodalitet, med ett interkulturellt team som ska prioritera lyssnande och relationer för att bygga bättre sådana. Avsikten är framför allt att hjälpa periferin, berättade syster Barron och det är därför man särskilt har arbetat med hur man ska fortsätta synodalitetens väg i Syrien, Libanon, Ryssland, Ukraina, Vietnam, Myanmar och Indonesien. 

Kvinnors roll

På frågan om kvinnors plats i kyrkan idag, svarade syster Barron att det finns många möjligheter och tillfällen till ledarskap, men att de måste utforskas och utvärderas. Det beror också på praxis i respektive länder vad gäller kvinnliga ledare i kyrkan. Kvinnors kallelse till prästämbetet tas sedan inte upp under denna synod, förklarade hon, utan man berör bredare frågor kring den Helige Andes kallelse. Kardinal Gracias berättade att man under de tre senaste mötena med kardinalsråd har diskuterat kvinnornas roll i kyrkan ur ett teologiskt och pastoralt perspektiv. Och när det gäller ämbeten, karismer och kallelser påpekade monsignore Grušas att lekmän och familjer kan ha olika roller på olika platser och att mäns och kvinnors roller därför måste värdesättas på rätt sätt.

Biskopens roll

Därefter ställdes frågor om studiegruppen för biskopsutnämningar och kardinal Gracias klargjorde att det finns två grupper för frågor kring detta som han sa är så viktigt och vitalt för kyrkan - en för biskopens roll och en för utnämningsprocessen. Biskopens roll är grundläggande för kyrkan och utnämningen av biskopen bör ske på bästa sätt, sa kardinalen. Tanken är, avslutade han, är att lyssna på varandra och att förstå hur man kan förbättra kyrkan som helhet.