Heliga Porten i Lateranbasilikan öppen

Vatican News

Kardinal Baldo Reina, som firade söndagens mässa på den heliga familjens högtid, påminde om hur pilgrimerna kommer hit för att befria sig från sina egna bördor och de bördor som världen per dem att bära till Rom.

Kardinalen som är påven Franciskus generalvikarie för Roms stift öppnade den heliga porten i den påvliga basilikan S:t Johannes Lateran, en av de fem portar som kommer att vara öppna i Rom under jubelåret.

I gemenskap med påven

Omkring tre tusen troende deltog i firandet i basilikan, medan många andra följde mässan live på skärmar utanför basilikan. I den bön som kardinal Reina uttalade när han öppnade den heliga porten bad han om Guds nåd till alla som passerar genom den: ”Som en hjord som samlas i ett fårhus, må de leva fruktsamt detta jubelår.” Under tystnad öppnades bronsporten med en paus för bön, och sedan ringde klockorna i ”alla kyrkors moder” till tonerna av jubileumshymnen. I gemenskap med påven Franciskus, i hans katedral, inbjöds de troende att delta i bön tillsammans med förvissningen om hans andliga stöd och glädje.

Närhet till dem som lider

I sin predikan påminde kardinal Reina särskilt om ”de som känner sig avlägsna och ovärdiga” och om de som bär ”tyngden av djup bitterhet” i sina hjärtan. Han påminde om de sjuka, fångarna, de som tyngs av smärta, ensamhet, fattigdom och svårigheter. Han gav uppmuntrande ord och sa att ingen får känna sig övergiven ”på grund av modlöshet eller brist på mening”. Och ”i denna värld som slits av krig, osämja och ojämlikhet, låt oss öppna vår famn för alla”.

Bön för familjer i svårigheter

Som en ”försynens tillfällighet” noterade han att det idag är högtid för den heliga familjen från Nasaret, ”en förebild för varje familjegemenskap och en reflektion av Treenigheten”, som inbjuder alla att se sig själva som en del av Guds familj, som är kallad att växa i enhet och ömsesidig välgörenhet. I sina böner tänkte han särskilt på de familjer som har det svårt och lider. I en av böneintentionerna under mässan fanns en särskild begäran om att minnas fattiga familjer: ”Må de stå i centrum för de civila ledarnas uppmärksamhet och få det stöd som krävs för en värdigare framtid.”

Välkomna Gud i våra hjärtan och hem

Kardinal Reina noterade att ”den heliga porten som vi gick igenom påminner om den dagliga gest vi gör när vi går över tröskeln till våra hem. Denna port, som nu står vidöppen, har inte bara fört oss till Herrens hus utan också till djupet av hans hjärta.” Och i bönen för familjerna före den eukaristiska liturgin fanns en åkallan till Anden att vägleda makarnas handlingar, så att barnens mänskliga och kristna tillväxt kan finna stöd i familjen och att kärleken, vigd i äktenskapets band, kan visa sig starkare än alla svagheter och kriser. Han noterade att när vi går över tröskeln till våra egna hem försöker vi ”föra in Gud i våra familjer, i våra dagliga relationer, i vår relation till barnen, i de äktenskapliga banden, i vården och omsorgen om de äldre”.

Gåvan att vara Guds barn

Kardinal Reina talade även om liknelsen om den förlorade sonen och hur den uppmanar oss att återupptäcka vad det innebär att leva som Guds barn och belyser hur förvrängd vår mänskliga uppfattning om Guds faderskap ofta kan vara. Den relation som Herren vill etablera är en relation där ”att vara barn inte är något som man måste leva upp till, utan en gåva”.

Den heliga porten är Faderns öppna armar

Kardina Reina underströk att Faderns öppna armar som är fulla av ömhet, medkänsla och ”orubbligt hopp”, kan återupprätta vår värdighet: ”Dessa öppna armar är den heliga porten. Det spelar ingen roll hur långt vi har gått vilse, det spelar ingen roll vad vi har gjort, slösat bort eller förstört. I det ögonblick vi bestämmer oss för att återvända till Gud kommer vi aldrig att finna en stängd port, utan en famn som välkomnar och välsignar oss.”

Och han avslutade: ”Från dessa öppna armar lär vi oss att vara kyrka, att vara dess sakrament, familjen till den Gud som befriar vår frihet till det goda.” Han uppmanade därför alla att med förtröstan passera genom den heliga porten, att njuta av och begrunda Herrens godhet, att uppleva hans glädje och att bli ”outtröttliga såningsmän av hopp och byggare av broderskap” i vår värld.