Påven vid audiensen: Förlåtelse ger värdighet och frihet
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Vid den allmänna audiensen den 11 oktober ägnade påven Franciskus sin katekes åt heliga Josephine Bakhitas apostoliska iver, som byggde på en vilja att förlåta även dem som hade gjort henne mycket ont. Påven inledde med att uppmana till bön för fred i Sudan, helgonets hemland.
Mänsklighetens återupprättare
Josephine utsattes för våld och förnedring under sitt liv. Hon kidnappades och gjordes till slav redan vid 7 års ålder under totalt åtta män, förklarade påven och citerade helgonet: “Som slav misströstade jag aldrig, för att jag kände en mystisk kraft som stöttade mig". Påven frågade sig hur.
Vi vet att de sårade ofta sårar och att de förtryckta lätt blir förtryckare. Istället är de förtrycktas kallelse att befria sig själva och sina förtryckare, genom att bli mänsklighetens återupprättare. Endast i de förtrycktes svaghet kan styrkan i Guds kärlek avslöjas, som befriar båda. Heliga Bakhita uttrycker denna sanning mycket väl.
Förmänskliga medmännikorna
Påven talade om hur helgonet upplevde en djup inre befrielse då hon såg på ett krucifix hon hade fått som gåva, och kände sig älskad och därför kunde älska och ha medlidande med medmänniskorna.
Detta är denna ömma handling som hon lär oss: att förmänskliga. När vi hamnar i en logik av kamp, av splittring mellan oss och av elaka känslor mellan varandra, förlorar vi vår mänsklighet.
Efter att ha blivit kristen lät den heliga Bakhita sig omvändas av Jesus ord då han förlät dem som korsfäste honom. Hennes liv, betonade påven, blev en existentiell liknelse om förlåtelse där hon fann frihet och glädje i att förlåta.
Bakhita kunde uppleva tjänsten, inte som slaveri utan som ett uttryck för en fri gåva av sig själv. Och detta är mycket viktigt: hon blev frivilligt en tjänare - hon såldes som slav och valde sedan fritt att bli en tjänare och bära andras bördor på sina axlar.
Heliga Josephine visar vägen till frihet
Genom sitt exempel visar den heliga Josephine Bakhita oss vägen till att äntligen bli fria från slaveri och rädslor, sa påven.
Hon hjälper oss att avslöja vårt hyckleri och vår själviskhet, att övervinna bitterhet och konflikter. Hon uppmuntrar oss alltid.
Avslutningsvis betonade påven återigen värdet av förlåtelse, som han sa fråntar personen någonting utan ger henne värdighet. Förlåtelsen får oss att se på andra, som är lika bräckliga som vi, som bröder och systrar i Herren, sa påven och förklarade att heliga Bakhitas apostoliska iver som blev barmhärtighet, uppmanar till en ödmjuk och glädjefylld helighet.
