Påven: Kärnan i Fiducia supplicans är mottagande - välsignelsen nekar man ingen
Salvatore Cernuzio - Vatikanstaten översättning Katarina Agorelius
"Alla, alla, alla". Han sa det i Lissabon och har upprepat det vid många andra tillfällen för att bekräfta den princip om mottagande som ligger till grund för kyrkans pastorala uppdrag och också för att formulera villkoren för välsignelser av "irreguljära" par (inklusive homosexuella) som föreslås i det doktrinära dokumentet Fiducia supplicans. Även till tidningen Credere, en tidskrift inom San Paolo Group till vilken han gav en intervju som publiceras den 8 februari, återvänder påven till frågan om välsignelser - som har skapat olika reaktioner och kontroverser. Han upprepar vad han redan hade sagt i sin audiens med dikasteriet för trosläran som utarbetade deklarationen: "Jag välsignar inte ett 'homosexuellt äktenskap' utan två personer som älskar varandra och jag ber dem också att be för mig", förklarade påven i samtalet med redaktören don Vincenzo Vitale. "Jag ber och välsignar alltid i bikten - när dessa situationer uppkommer - homosexuella eller omgifta personer. Välsignelsen ska inte nekas någon. Alla, alla, alla. Kom ihåg att jag talar om personer: de som är i stånd att ta emot dopet".
"De allvarligaste synderna", tillägger påven, "är de som döljer sig med ett mer 'änglalikt' yttre. Ingen blir upprörd om jag välsignar en affärsman som kanske utnyttjar folk: och detta är en mycket allvarlig synd. Medan de blir förskräckta om jag välsignar en homosexuell.... Detta är skenhelighet! Vi måste alla respektera varandra. Alla! Mottagandet är dokumentets kärna.
Goda rörelser när de överensstämmer med kyrkan
I intervjun med veckotidningen, som firar tio år sedan den grundades just i samband med att Jorge Mario Bergoglio valdes 2013, berättar påven om åren av sitt pontifikat med personliga berättelser, som hans dialoger med äldre eller hans minnen i Buenos Aires, eller ämnen av särskild betydelse, däribland jubiléet, "en nådens händelse" som gör det nödvändigt att "återupptäcka värdet och behovet av bönen".
Påven talar också om kyrkliga rörelser och unga människors engagemang i pastorala sammanhang, till exempel i länder i tredje världen eller Latinamerika, där man talar till människor på ett "enkelt" språk. "Det finns också 'sofistikerade' verkligheter, som inte når fram, rörelser som är lite 'utsökta'", säger Franciskus, eller snarare "förfinade". Dessa rörelser, säger han, "tenderar att bilda en "ecclesiola", av personer som känner sig överlägsna. Detta är inte Guds heliga och trogna folk. Guds folk består av troende som vet att de är syndare och går vidare. Jag har inget emot rörelser, som gör så mycket gott". "Rörelsen", förklarade påven, "är god när den för in dig i den verkliga kyrkan, men om de är selektiva, om de distanserar dig från kyrkan, om de får dig att tro att du är en alldeles särskild kristen, så är det inte kristet".
Kvinnors närvaro viktig, inte tjänsten
Påvens svar om kvinnornas roll är också tydligt, mot bakgrund av de ständiga uppmaningarna att återge kyrkan ett "kvinnligt ansikte" eller, som nu senast, att " avmaskera" kyrkan. Påven upprepar skillnaden mellan den petrinska principen och den marianska: "Kyrkan är kvinna, hon är brud. Petrus är inte kvinna, han är inte brud. Kyrkan-bruden är viktigare än Petrus-läroämbetet!". Han tillägger sedan att "det är viktigt att öppna upp arbetet i kurian för kvinnor", och betonar hur kvinnor "hjälper ämbetet". Se bara på de små byarna där det inte finns någon präst och där ordenssystrar driver församlingar, döper, ger nattvarden, sköter begravningar. "Det är inte kvinnors tjänst som är det viktigaste, utan det är kvinnors närvaro som är grundläggande", sa påven.
Nya framtida utnämningar i den romerska kurian
När det gäller den romerska kurian, där flera kvinnor har tillsatts genom åren, säger han: "Nu finns det flera kvinnor och fler kommer det att bli eftersom de gör bättre ifrån sig än oss män på vissa poster". Påven Franciskus nämner sekreteraren för governoratet sr Raffaella Petrini, "de kvinnor som sitter i dikasteriet för att välja biskopar" (just Petrini och även sr Yvonne Reungoat, tidigare generalsuperior för salesianerna, och Maria Lía Zervino, ordförande för Umofc reds anm.), Sr Alessandra Smerilli, sekreterare för dikasteriet för hållbar mänsklig utveckling och andra: "Detta är alla poster som behöver kvinnor".
Slutligen, på frågan om han inser att han har inlett "en epokgörande förändring" ur denna synvinkel, svarade påven: "Inte riktigt! Ja, jag får höra det. .... Jag fortsätter så gott jag kan".
