Påven: Må Herren öppna våra hjärtans portar
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
På festdagen för Roms skyddshelgon sankt Petrus och sankt Paulus, lördagen den 29 juni, firade påven Franciskus den högtidliga mässan i Peterskyrkan tillsammans med 36 kardinaler, 36 biskopar och 400 präster. En delegation från det ekumeniska patriarkatet deltog. Påven reflekterade i sin predikan över öppna dörrar och portar.
Må sankt Petrus och sankt Paulus hjälpa oss att öppna dörren till våra liv för Herren Jesus, gå i förbön för oss, för staden Rom och för hela världen.
Följa Kristi exempel
Traditionsenligt vid denna högtid välsignades de pallium som överlämnades till de 42 till biskopar som under det senaste året har utnämnts till ärkebiskopar i särskilda stift och som bär titeln metropolit. Pallierna är vävda av lammull och symboliserar metropoliternas band till Petrus, hans efterträdare påven och hela världskyrkan. Om metropoliterna sa påven:
I gemenskap med Petrus och genom att följa Kristi exempel, fårens dörr (jfr Joh 10:7), är de kallade att vara ivriga herdar som öppnar evangeliets dörrar och som genom sin tjänst bidrar till att bygga en kyrka och ett samhälle med öppna dörrar.
Nytt liv
Petrus och Paulus mötte Herren och befriades - dörrarna öppnades för dem och de fick nytt liv. Precis som portarna öppnades för dem, förklarade påven, kan alla troende gå genom det kommande Jubelårets heliga port och så "gå över tröskeln till den levande helgedomen som är Jesus och i honom uppleva Guds kärlek som stärker hoppet och förnyar glädjen”.
Gud befriar sitt folk
Berättelsen om hur Petrus räddas från fängelset påminner om uttåget ur Egypten, förklarade påven vidare.
Ängeln ger Petrus samma instruktioner som gavs till Israel: skynda dig upp snabbt, ta på dig bältet och sandalerna (jfr Apg 12:8, 2 Mos 12:11). Det som berättas för oss är alltså ett nytt uttåg: Gud befriar sin kyrka, sitt folk som är fastkedjat, och visar sig än en gång som barmhärtighetens Gud som stödjer dess resa.
Inför ängeln och Petrus öppnades fängelsets järnport för dem av sig själv (jfr Apg 12:10), sa påven.
Det är inte de själva som öppnar porten, den öppnas av sig själv. Det är Gud som öppnar dörren, det är han som befriar och banar väg. Till Petrus - som vi har hört i evangeliet (Matt 16:13–19) - hade Jesus anförtrott Rikets nycklar; men han får erfara att det är Herren som öppnar dörrarna först, han går alltid före oss.
Nåden i svaghet
Även Paulus befriades, fortsatte påven, då han upptäckte nåden i svagheten.
När vi är svaga, säger han, är det faktiskt då som vi är starka, eftersom vi inte längre håller fast vid oss själva utan vid Kristus (jfr 2 Kor 12:10).
Påven förklarade att Paulus ofta talar om öppna dörrar: om att öppna trons dörr för hedningarna (jfr Apg 14:27), om en dörr som hade öppnats för honom (jfr 1 Kor 16:9) och i sitt brev till kolosserna uppmanar han: "Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus – det är för den jag är fängslad" (Kol 4:3).
Upplevelse av nåd
Apostlarna Petrus och Paulus hade denna upplevelse av nåd, förklarade påven.
De berördes av Guds verk, som öppnade dörrarna till deras inre fängelse och även till de verkliga fängelser där de satt fängslade på grund av evangeliet. Han öppnade också evangelisationens dörrar för dem, så att de kunde uppleva glädjen i att möta sina bröder och systrar i de nystartade församlingarna och föra evangeliets hopp till alla.
Jubelårets heliga port
"När vi nu förbereder oss för att öppna den heliga dörren är detta också ett budskap till oss", sa påven.
Även vi behöver Herrens hjälp att öppna dörrar i våra hjärtan, som ibland är igenbommade av rädsla, stängda av själviskhet, förseglade av likgiltighet eller uppgivenhet, så att vi kan öppna oss själva för att möta honom. .... Vi behöver också en kyrka som öppnar hoppets dörrar för att välkomna alla, så att alla kan känna sig hemma i Guds famn.
Rom - en stad med öppna dörrar
Påven vände sig till romarna på denna festdag för deras skyddshelgon:
Låt oss drömma om och bygga Rom - och därmed varje stad och samhälle i sin helhet - som en plats med öppna dörrar ... där alla kan känna sig hemma och ingen utesluts eller marginaliseras; en plats som uppmuntrar möten mellan människor, social vänskap, fri solidaritet; en plats som ger tillgång till kultur, konst, skönhet, en skatt som vi är kallade att återupptäcka för att ge våra liv nytt liv.
Önskan om full gemenskap
Påven tackade avslutningsvis delegationen från det ekumeniska patriarkatet för att genom sin närvaro denna dag i Rom uttrycker "den gemensamma önskan om full gemenskap mellan våra kyrkor".
