Mässan i Östtimor. Påven: Barnen - en gåva och ett tecken
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Tisdag eftermiddag, den 10 september, firade påven Franciskus votivmässa till Jungfru Maria, himmelens drottning på esplanaden i Taçi Tolu. Detta är ett skyddat område vid kusten 8 km väster om Östtimors huvudstad Dili, som är av nationellt intresse för ett vackert landskap och rik biologisk mångfald, som regeringen har utsett till Fredens park. Omkring 600 000 troende deltog i mässan.
Påven utgick i sin predikan från läsningarna Jesaja 9:1-6, ”en son är oss given” och Lukasevageliet 1:26-38; ”du ska bli havande och föda en son” – den första lästes upp tetum och den andra på portugisiska, Östtimors två officiella språk.
En son är oss given
Jesajas ord ”Ty ett barn har fötts, en son är oss given” vänder profeten till Jerusalems invånare i en blomstrande tid men som tyvärr också präglades av ett stort moraliskt förfall, förklarade påven. Trots att det finns rikedom överges de fattiga och går hungriga, otroheten skenar och religionsutövningen reduceras alltmer till en ren formalitet.
Därför förkunnar profeten för sina landsmän en ny horisont som Gud kommer att öppna för dem: en framtid av hopp och glädje, där förtryck och krig kommer att vara bannlysta för alltid.
Guds eviga kärlek
Påven reflekterade här över bilden att “Gud lyser sitt frälsande ljus genom att ge oss en son”. I alla världens hörn är det ett ljust ögonblick, glädje och fest då ett barn föds. Sårbarheten i ett barn berör de hårdaste av själar.
Roten till allt liv är Guds eviga kärlek, där finns hans nåd, hans försyn och kraften i Hans skapande Ord. Inte bara det, utan i Kristus blev Gud själv människa, ett barn, för att vara nära oss och för att rädda oss. Uppmaningen inför detta mysterium är alltså inte bara att bli förundrad och rörd, utan också att öppna oss för Faderns kärlek och låta den forma oss, så att den kan läka våra sår.
Göra oss små, som Maria
Påven sa att Östtimor är vackert just för att det finns så många barn här, som han sa är en gåva och ett tecken på att ge plats för de små, ta emot dem och ta hand om dem - förhållningssättet som öppnar oss för Herren.
Genom att göra oss små tillåter vi den Allsmäktige att göra stora verk i oss, i enlighet med måttet på hans kärlek, som Maria lär oss i Magnificat … I dag vördar vi just Vår Fru som drottning, det vill säga som mor till en kung, Jesus, som ville födas liten för att göra sig till vår broder, och som anförtrodde sin mäktiga handling till en skör och fattig ung moders ”ja”. Och Maria förstod detta, så till den grad att hon valde att förbli liten hela sitt liv, ja att göra sig allt mindre, tjäna, be, försvinna för att ge plats åt Jesus.
Kaibauk och Belak, Faderns och Moderns styrka och ömhet
Påven uppmanade de troende att inte vara rädda för att göra sig små inför Gud och inför medmänniskorna och skänka tid och ge upp något så att en bror eller syster kan få det bättre och bli lycklig. Han sa att två traditionella smycken av stort värde i detta land, Kaibauk och Belak, symbolierar just detta. Den första, förklarade han, symboliserar buffelns horn och solens ljus och placeras högt upp och pryder pannan och står för styrka, energi och värme och kan representera Guds livgivande kraft. Den andra, Belak, placeras på bröstet, som komplement till Kaibauk, och påminner om månen som under natten ödmjukt reflekterar solens ljus och talar om frid och fruktbarhet och symboliserar moderns ömhet.
Kaibauk och Belak, Faderns och Moderns styrka och ömhet: det är så Herren visar sitt gudomliga rike, som består av medmänsklighet och barmhärtighet.
Påven avslutade med uppmaningen att i eukaristin, som män, kvinnor, kyrka och samhället, återspegla det starka och ömma ljuset från kärlekens Gud i världen.
