Audiensen. Påven: Kristna måste utstråla hopp

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Vid den allmänna audiensen den 11 december avslutade påven Franciskus sin rad katekeser på temat ”Helig Ande och kyrkan. Den Helige Anden leder Guds folk till möte med Jesus, vårt hopp”, som påven påminde är en hänvisning till en av Bibelns sina verser i Johannes Uppenbarelser 22:17: ”Anden och bruden säger: »Kom!«”.

Kom, Herre Jesus

Påven förklarade att denna uppmaning riktades till den Uppståndne Kristus och att både Paulus (1 Kor 16:21) och skriften från apostolisk tid, Didache, vittnar om att de första kristna vid liturgiska sammankomster utropade Marana ta!, arameiska för ”Kom Herre Jesus!”. Än idag, i mässan, säger vi ”till dess du återkommer i härlighet” och i kyrkans bön till den Helige Anden Veni Creator, Kom, Skaparande, påminde påven.

Den Helige Anden är det kristna hoppets ständigt sprudlande källa … om kyrkan är en båt, är den Helige Ande det segel som driver den framåt i historiens hav.

Hoppets pilgrimer

Påven talade om hoppet, som också är temat på det 25:e ordinarie Jubelåret som inleds om två veckor.

Hoppet är inte ett tomt ord eller en vag önskan om att saker och ting skall bli bättre: hoppet är en visshet, eftersom det grundar sig på Guds trofasthet mot sina löften. Och det är därför det kallas en teologisk dygd: för att det är ingjutet av Gud och har Gud som garant. … Kristna kan inte nöja sig med att ha hopp; de måste också utstråla hopp, vara hoppets såningsmän. Detta är den vackraste gåva som kyrkan kan ge till hela mänskligheten, särskilt i tider då allting verkar trycka på för att ta ner seglen. … Efter uppståndelsen är den Helige Ande Kristi sanna ”alter ego”, han som tar hans plats, som gör honom närvarande och verksam i kyrkan. Det är han som ”tillkännager framtida ting” och gör dem önskade och förväntade. Det är därför Kristus och Anden är oskiljaktiga, också i frälsningens historia.