Audiensen. Påven: "Jesus, Himmelens konung, satte sig aldrig på en tron"
Översättning Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Onsdagen den 28 december, vid den allmänna audiensen, reflekterade påven Franciskus över Jesu födelse med inspiration från Frans av Sales med anledning av fyrahundraårsminnet av helgonets död. Samma dag publicerades påvens apostoliska brev "Totum amoris est". Här följer påvens katekes i sin helhet på svenska.
Jul med Frans av Sales
Kära bröder och systrar. Goddag och återigen God jul!
Liturgin under dessa dagar uppmanar oss att stanna upp och reflektera över julens mysterium. Och då fyrahundraårsminnet av biskop och kyrkolärare helige Frans av Sales död infaller just idag, kan vi hämta inspiration från några av hans tankar. Apropå det har jag glädjen att förkunna att det apostoliska brevet som högtidlighåller detta årsminne publiceras idag. Det bär titeln “Allt tillhör kärleken”, och tar upp ett karakteristiskt uttryck för den helige biskopen av Genève. Han skrev just i sin Avhandling om Guds kärlek ”I den heliga kyrkan tillhör allt kärleken, lever i kärleken, finns och kommer av kärleken”.
Låt oss försöka fördjupa oss lite i mysteriet med Jesu födelse, "i sällskap" med helige Frans av Sales.
Han skriver i ett av sina många brev till heliga Jeanne de Chantal: ”Jag tycker mig se Salomo på sin stora elfenbenstron i guld och snide, som inte har sin like i något annat kungarike, som skriften säger (1 Kung 10:18-20); och att kort sagt se den konung som överträffar alla i ära och prakt (jfr vers 23). Men jag föredrar hundra gånger hellre se det kära lilla Barnet i krubban än alla kungar på sina troner”. Jesus, Himmelens konung, satte sig aldrig på en tron: han föddes i ett stall, lindad och lagd i en krubba; och dog slutligen på korset och lindad i linnetyg lades han i graven. Då evangelisten Lukas berättar om Jesu födelse insisterar han mycket på detaljen med krubban. Detta betyder att den är mycket viktig, inte bara som en logistisk detalj, utan som ett symboliskt element för att förstå vilken slags Messias Han är som föddes i Betlehem av Jungfru Maria, alltså kort sagt, vem Jesus är. Jesus är Guds Son som frälser oss genom att bli människa och avstår från ära och gör sig ödmjuk (jfr Fil 2:7-8). Ett sådant mysterium ser vi på ett konkret sätt i julkrubbans fokus, att Barnet ligger i en krubba. Detta är “tecknet” som Gud ger oss vid jul: det var det så för herdarna i Betlehem (jfr Luk 2:12) och så är det idag och för alltid.
Detta tecken visar oss Guds “stil”, som är närhet, medkänsla och ömhet. Med denna stil drar Gud oss till sig. Han tar oss inte med våld och påtvingar oss inte sin sanning och rättvisa. Han vill dra oss till sig med kärlek och ömhet. I ett annat brev till en ordenskvinna, även detta i julens sammanhang, skriver den helige Frans av Sales: ”Magneten drar till sig järn och bärnsten halm och hö. Hur som helst, om vi så är järn i vår hårdhet eller halm i vår svaghet måste vi låta oss dras till detta himmelska lilla Barn”. Ibland är vi av “järn”, alltså hårda, stela och kalla. Andra gånger är vi av “halm”, det vill säga sköra, svaga och självmotsägande. Så Gud har funnit ett sätt att dra oss till honom hur vi än är: med kärlek. Det är inte en possessiv och egoistisk kärlek, som mänsklig kärlek tyvärr ofta är. Hans kärlek är en ren gåva, ren nåd och allt och bara för oss och för vårt bästa. Det är så som han drar oss till sig, genom detta värnlösa och avväpnande.
En annan sida som sticker ut i julkrubban är fattigdomen, sedd som ett avstånd från all världslig fåfänga. Helige Frans av Sales skriver: ”Min Gud! Hur många heliga känslor väcker inte denna födelse i våra hjärtan! Men framför allt lär den oss det perfekta försakandet av alla ägodelar och all pompa och ståt […] i denna värld. Jag vet inte, men jag finner inte ett annat mysterium där ömhet och stänghet, kärlek och kyla, sötma och kärvhet blandas på ett så milt sätt”. Ja, vi är uppmärksamma på att inte halka in i julens världsiga kariaktyr, reducerad till en fest av konsumtion och sockersötma. Nej, Guds kärlek är inte sockersöt och det visar oss Jesu krubba. Det är inte en hycklande snällhet som döljer ett sökande efter nöje och bekvämlighet. Våra äldre som har upplevt krig och svält visste det väl: julen är visst glädje och fest, men i enkelhet och sparsamhet.
Vi avslutar med en tanke hos helige Frans av Sales, som jag även citerar i det apostoliska brevet. Han dikterade det till Marie Besöks-ordens systrar (visitandinnorna) – tänk ändå! – två dagar innan han dog den 26 december 1622. Han sa: “Ser ni Jesusbarnet i krubban? Han tar emot alla tidens skymfer, kylan och allt det som Herren låter hända honom. Han vägrar inte den lilla tröst som hans moder ger honom och det står inte att han räcker ut sina händer för att få sin Moders bröst, utan han överlåter allt åt hennes omsorg och förutseende; så ska vi aldrig vare sig begära eller vägra något, utan uthärda allt som Gud sänder oss, kylan och tidens skymfer”. Här, kära bröder och systrar, finns en stor lära, som kommer av Jesusbarnet genom helige Frans av Sales visdom: begär inget och vägra inget, utan acceptera allt som Gud skänker oss. Men se upp! Alltid och endast av kärlek, för att Gud älskar oss och vill alltid och endast vårt bästa.
Till er alla och era familjer, än en gång God jul och en god början på det nya året!
