Påven vid audiensen: Inkulturera förkunnelsen
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
I sin katekes vid allmänna audiensen onsdagen den 25 oktober reflekterade påven Franciskus över helgonen Kyrillos och Methodius apostoliska iver. Två bröder som föddes i Thessaloniki på 800-talet i en aristokratisk familj och som avsade sig politisk karriär för att bli munkar och evangeliserade slaverna.
Tron som talas på modermålet
Helgonens önskan om ett tillbakadraget liv varade inte länge, sa påven. De sändes ut som misisonärer i det västslaviska riket Stormähren, som till del var evangeliserat men där många hedniska seder och traditioner hade överlevt. Det fanns ett behov av att förklara tron på folkens språk, folken som ännu inte var läskunniga. Bröderna studerade den lokala kulturen och språken för att folken skulle förstå den heliga Skrift. Kyrillos sa just “Vem kan skriva ett tal på vattnet?”. Påven förklarade:
"För att förkunna evangeliet och be behövdes det ett lämpligt, passande och specifikt verktyg. Därför uppfann han det glagolitiska alfabetet och översatte Bibeln och liturgiska texter. Folket kände att den kristna tron inte längre var "främmande" - den hade inkulturerats - utan blev deras tro som talades på deras modersmål."
Påven godkände liturgiska texter på slaviska
De två munkarnas initiativ väckte dock motstånd hos dem som ansåg att Gud bara kunde prisas på de tre språk som står skrivna på korset, hebreiska, grekiska och latin. Deras oro, kommenterade Franciskus, berodde på rädslan att förlora ensamrätten att predika bland slaverna och sin autonomi.
"Men Kyrillos svarade kraftfullt: Gud vill att varje folk skall prisa Honom på sitt eget språk. Tillsammans med sin bror Methodius sände han en vädjan till påven, som godkände deras liturgiska texter på slaviska, låter placera dem på altaret i den större Mariakyrkan och sjöng Herrens lov enligt dessa böcker."
Enhet, inkulturering och frihet
På detta sätt spreds Guds ord bland dessa folk och helige Johannes Paulus II utsåg Kyrillos och Methodius till Europas skyddshelgon och skrev encyklikan Slavorum Apostoli. Påven Franciskus underströk de tre sidorna enhet, inkulturering och frihet.
"Att evangelisera kulturen och inkulturering visar att evangelisation och kultur är nära förbundna. Man kan inte predika ett evangelium på ett abstrakt och 'destillerat' sätt, utan det måste inkultureras och är också ett uttryck för kulturen."
Frihet kräver mod
Den tredje sidan är frihet. "Det behövs frihet – betonade påven – men frihet kräver alltid mod. En person är fri ju modigare den är och inte låter sig kedjas fast av så många saker som fråntar den sin frihet. Påven Franciskus uppmaning slutligen de troende.
"Bröder och systrar, vi ber de heliga Kyrillos och Methodius, slavernas apostlar, att vara redskap för 'frihet i kärlek' för medmänniskorna. Var kreativa, fasta i tron och ödmjuka, med bön och i tjänst."
